Posts Tagged ‘Strindbergsåret’

Bågen

21 februari 2012

”Har du tänkt dig någon båge?”

Mannen framför mig tittar på mig med en sträng aningen bekymrad blick. Jag börjar svamla. Korridor 5. Reaktorrummet. Egentligen hade jag kommit till Dramaturgiatet i annat ärende men jag hade själv, i ren och skär skräck börjat prata in mig i själva textarbetet. Jag förstår inte varför, jag var inte skyddsutrustad och förberedd och ganska snart börjar jag känna hettan. Hud som rodnar.

Vad är en båge egentligen? Linje? Hur många gånger har jag inte själv sagt, frågat och sökt efter båge? Det är naturligtvis en berättigad och fullständigt naturlig fråga när man sysslar med Teater, men nu när jag sitter där och hör ordet som skådespelare som är i färd med att iscensätta får begreppet något obekvämt tillrättalagt över sig.

Möjligen bygger jag upp försvar. Å andra sidan har jag tänkt ”Flicka i Frack” som en fragmentsoaré. Människor som uppstår efter 100 år är att betrakta som spöken levda i en dröm. Men visst finns det båge. Jag vill undersöka bågar som går mellan då och nu. Långa bågar som på scen blir korta, snabba när gammalt möter nytt i ord, rum och situation.


Men så har vi den dramaturgiska bågen. Tråden som ska leda oss framåt i historien. Utvecklingen som ska få åskådarna att hänga med. Bågen som ska ge skådespelarna en chans att få ingång till prövning och gestaltning.
Jag vet hur den tråden ser ut, vilken kvalité den har men jag har inte hittat den än. Den ligger där någonstans. Det vet jag.

Just nu hänvisar jag till det krökta rummet.

Är inte båge ett väldigt dåligt uttryck? Är det modernt? Det mesta vi företar oss här i livet beskrivs och försöker efterlevas genom bågar, linjer, vägar och stegar. Trådar skall följas. Visst, steg finns men då ska de oftast gå uppför trappor. Stigar också men är vanskligare. Och så vägskälet som jag upplever som direkt obehagligt.

Bågen är ren och slät. Tänker på mitt eget liv. Inget rent och slätt där inte. Det är mer krökigt och kurvigt. Lätt att det blir stopp i tvär sväng på grusig stig.

Genom fönstret ser jag min nyfunna vän koltrasten. Uppburrad, mätt och äppelstinn står han på mässingsblecket. Svart som han är med gul näbb ger han mig trastögat och nickar med ett ryck. Snett bakom, Solen. Knappt synbar på grund av dess starka sken, men visst anar jag två bågar som går ihop.

Jag ser Mannen med bågen i korridor 5. Jag tänker vidare…

Välkommen att följa min Blogg.

Magnus Roosmann

- – -
Skådespelaren, och numera även regissören, Magnus Roosmann bloggar om arbetet med Flicka i frack, en föreställning under projektet Satans Strindberg.

Röster om Strindberg in och ut

17 februari 2012

Börje Ahlstedts personliga enmansföreställning Strindberg ut och in hade premiär för en dryg vecka sen på Lilla scenen. Här är några röster om föreställningen. Skriv gärna vad du tyckte i kommentarsfältet nedan.

Ahlstedt läser det aldrig, ändå sammanfattar citatet kongenialt kvällen: ”där hänger på boklådsfönstret, en tunnklädd liten bok. Det är ett urtaget hjärta som dinglar där på sin krok”. Här hänger det två.  SvD

Uppriktigt sagt är detta inte ett teaterstycke i vanlig bemärkelse, utan ett märkvärdigt stycke teater. Nummer.se

Efter en stund känns det inte längre viktigt vem Börje Ahlstedt föreställer.  I stället flyter vi med in och ut ur Strindbergs texter och njuter av hans formuleringar. Teatermagasinet

Vad handlar det om? Börje Ahlstedt. Expressen

Kristina Lugns tal till Strindberg

24 januari 2012

I söndags, 22 januari, invigdes Strindbergsåret på Dramaten. Bland annat läste Kristina Lugn, Lena Endre och Örjan Ramberg ett tal skrivet av Kristina Lugn. För er som missade läsningen publicerar vi nu talet här.

- – -

Om man inte är glad på sin födelsedag, när ska man då vara glad?

Till August Strindberg av Kristina Lugn för ett framförande av henne själv, Lena Endre och Örjan Ramberg vid Marie-Louise Ekmans invigning av Dramatens Strindbergsår, Stora scenens trappa 22 januari 2012 kl 14.00.

KRISTINA LUGN
Om man inte är glad på sin födelsedag, när ska man då vara glad?

ÖRJAN RAMBERG
Denna lilla vers passar inte som hyllning till August Strindberg på hans födelsedag.

LENA ENDRE
Jag vet inte vad som for i mig.

ÖRJAN RAMBERG
”Se på ärret här i pannan; det är efter en yxa som fördes av min bror, vars saknade framtand jag slagit ut med en sten. Min faders begravning bevistade jag ej, emedan han lät kasta ut mig från min systers bröllop. Jag är född i oäkta säng under konkursutredning, medan familjen gick i sorgkläder efter en onkels självmord.”

LENA ENDRE
Aldrig i livet kommer jag att kalla Strindberg för Ågust.

KRISTINA LUGN
Livet är ett problemområde. Kroppen är själens gångklädsel. Ditt slott växer fortfarande. Det är fortfarande synd om oss alla.

ÖRJAN RAMBERG
Engelbrekt. Ordalek och småkonst. En blå bok. Tsarens kurir.
Lycko-Pers resa. Välkomna.

LENA ENDRE
”Jag frågade en gång ett barn varför havet är salt och barnet som hade en far på långresa svarade genast: havet är salt därför att sjömännen gråter så mycket. Varför gråter sjömännen så mycket då… Jo, svarte han, därför att de jämt ska resa bort. Och därför torkar de alltid sina näsdukar uppe i masterna! Varför gråter människan när hon är ledsen?, frågade jag vidare. Jo, sa han, därför att ögonglasen ska tvättas ibland för att man ska se klarare!”

ÖRJAN RAMBERG
”Som barn grät jag beständigt och syntes vantrivas i livet; hatade mina föräldrar såsom de hatade mig; tålde inget tvång, ingen konvention, inga lagar, och min enda längtan stod till skogen och havet.”

KRISTINA LUGN
Jag vet inte heller varför vi gråter när vi är ledsna.

ÖRJAN RAMBERG
Du skrev ganska mycket om tårar. Och blommor. Det är inte omanligt att gråta.

LENA ENDRE
Det är inte en omänsklig uppgift att vara död på sin födelsedag. Vi kommer alla att tvingas uppleva det. Att slippa vara ensam är ett rimligt krav.

ÖRJAN RAMBERG
Det enda jag har att tillägga är följande: Det sentimentala ska hanteras endast av dem som lärt sig av svinen hur man blir hårdhudad.

KRISTINA LUGN
Av alla de verk av dig som jag är fäst vid vill jag framhålla I havsbandet och Kvarstadsresan, Kronbruden, Svanevit och Himmelrikets nycklar.

LENA ENDRE
”Det är sant att ni dricker?”

ÖRJAN RAMBERG
”Mycket…”

LENA ENDRE
”Och dagen efter?”

ÖRJAN RAMBERG
”Har jag de sköna samvetskvalen; erfar den förlösande känslan av skuld och ånger; njuter av kroppens lidanden, medan själen svävar som en rök kring pannan; det är som mellan liv och död, då anden känner att den lyftat vingarna och kan ta flykt om den ville.”

KRISTINA LUGN
Tack för att jag ibland känner en sådan saknad efter ditt språk att jag praktiskt taget ingår i rollistan.

LENA ENDRE
Jag vill ställa några frågor om de diktade. Är de mer odödliga än du? Det är så lätt att skapa en levande människa. Det enda som krävs är ett motsatt kön och en kollision, ett infall, en dragning, en skakning, en lätt bävan ibland, ibland sannerligen kärlek, men inte ens då utgör skapandet av människan grovarbetet. De diktade däremot – de är av ett helt annat virke, de är tillkomna av nödvändighet och flit och längtan, de är av ett material som tål oräkneliga tolkningar och regiidéer, för att inte tala om aktörerna som går ut och in i dem och smäller i dörrarna en kort spelperiod, för att sedan föreställa någon helt annan och kort därefter dö. De diktade däremot – det vore verkligen roligt att få höra dina synpunkter på dem. Förlåt att jag tilltalar dig så avspänt.

KRISTINA LUGN
Idag, när det är din födelsedag, har jag överlevt dig med flera veckor och dem ska jag ägna åt att äntligen läsa Inferno.

ÖRJAN RAMBERG
I övrigt vet jag ingen som så har uttryckt det gemensamma, själva allmänningen, så innerligt som du gjorde i ditt Tal till svenska nationen.

LENA ENDRE
Jag är Herr Bengts hustru. Jag beklagar det verkligen, men det råkade bli så. Tack i alla fall.

ÖRJAN RAMBERG
Tack för Gillets hemlighet och Folkungasagan. Ett särskilt varmt tack för Kaspers Fet-tisdag.

KRISTINA LUGN
Och Fagervik och Skamsund. Dödsdansen, alltid. Det var ju så jag lärde känna Kurt.

ÖRJAN RAMBERG
Man lär sig så mycket när man förstått att man inte fattat ett enda ord av livet. Tack för Folkungasagan och Näktergalen i Wittenberg.

LENA ENDRE
Min födelsedagspresent till dig är att jag ska göra ett korsstygnsbroderi av samtliga dina boktitlar. Och låta det flyga och fara så som ett barn flyger sin drake på Ladugårdsgärde om våren, efter föräldrarnas skilsmässa.

KRISTINA LUGN
Tillåt mig att göra ett försök att återvända till ämnet. Det är din födelsedag idag.

ÖRJAN RAMBERG
”Säg dock, innan du går: Vad led du mest av härnere?”

LENA ENDRE
”Av att vara till; att känna min syn försvagad av ett öga, min hörsel förslöad av ett öra, och min tanke, min luftiga, ljusa tanke bunden i fettslyngors labyrinter. Du har ju sett en hjärna… Vilka krokvägar, vilka krypvägar…”

ÖRJAN RAMBERG
”Ja, och det är därför alla rätt-tänkande tänker krokigt!”

LENA ENDRE
”Elak, alltid elak, men det är ni alla!”

ÖRJAN RAMBERG
”Hur kan man vara annat?”

LENA ENDRE
”Nu skuddar jag först stoftet av mina fötter… Jorden…Leran…”

KRISTINA LUGN
Det var du som tände alla dessa gestalter till livet. Till och med Mumien lever. Och Fröken Julie och hennes lilla dumma vackra fågel. Eleonora.

LENA ENDRE
Och sist men inte minst vill jag tacka dig för den uppståndelse du fortfarande skapar i världslitteraturen.

ÖRJAN RAMBERG
Döden är en förlossningsscen. Det jag som vållat oss så mycket lidande genom sin ovilja att samarbeta, överger oss utan att tveka.

LENA ENDRE
Tack för att du så övertygande visat att det inte är döden, utan ensamheten, som skrämmer oss.

ÖRJAN RAMBERG
Tack för att du har fått allt du önskat av livet och upptäckte att alltihop var värdelöst.

LENA ENDRE
Den svinaktigt förtvivlat hårdhudade diktaren med sin hink gyttja är skön litteratur på en helt annan nivå än den blindes insmickrande språk till harpans toner.

ÖRJAN RAMBERG
Du skulle helt säkert gå in i väggen om du tvingades utstå en tunnelbaneresa.

KRISTINA LUGN
Svarta fanor!

ÖRJAN RAMBERG
”Jag sover redan. Hela rummet ser ut som en rök för mig… och ni ser ut som en järnkamin….”

LENA ENDRE
”….. en järnkamin, som liknar en svartklädd man i hög hatt – och era ögon lyser som kolen när elden gått ut.”

KRISTINA LUGN
Om man inte är glad på sin födelsedag, när ska man då vara glad?


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 79 andra följare