Det är en vacker dag, luften hög och kylig. Långsam promenerar jag fram mot Dramatenhuset. Vänlig nick från receptionen. Brickan mot låset. Låset går upp. Steg in. Hiss. Återbesök i reaktorrummet. Korridor 5. Sobald die dramaturgiatet. Zurück zur Wärme.Denna gång utrustad enligt instruktion. Förberedd, öppen.
Tre män i ett rum. Vid ena sidan bordet sitter Magnus, vid andra Magnus och Magnus. Magnus hälsar välkommen, Magnus och Magnus skakar hand. Magnus som sitter själv föreslår att han ska inleda med att läsa upp det material han skrivit och sammanställt. Den ena Magnus som sitter vid den andra sidan bordet till vänster om Magnus, från Magnus sett nickar tveksamt. Den andra Magnus bredvid Magnus hummar koncentrerat.
Vis av sitt förra besök i reaktorrummet tänker Magnus BÅGE. Båge, Båge, Båge. Magnus som för ett ögonblick blir ensam istället för själv fingrar på manusbladen och tänker: Inte en chans i helvetet att du kan få ihop en Båge på det här materialet. Magnus till vänster mitt emot Magnus harklar sig, Magnus till höger uttrycker en inre nickning. Magnus kontrollerar att skyddsvästen sitter rätt och börjar läsa.
En och en halv timma senare reser sig Magnus, Magnus och Magnus. Vänster Magnus ler varmt, höger Magnus börjar prata om Friedrich Dürrenmatt vilket gör Magnus glad för att det är en författare han gillar men glömt bort. Alla Magnus säger Hej och jag går ut från rummet full av tillit. Temperaturen i rummet hade varit helt rätt, jag kunde till och med ta av skyddsvästen under samtalets gång.
Frågetecken och invändningar blev till möjligheter och inte en enda gång användes ordet Båge. Jag skulle vilja säga att den outtalade sammanfattningen av hur man skulle kunna tänka sig en fortsatt riktning i projektet handlade om att avböja Bågen. Visst låter det vackert! Den avböjda Bågen.
Nu gäller det att avstå från att färdigställa något. Iordningställa ett laboratorium. Sätta igång processerna och låta det sjuda, Fina ämnen finns: Fantastisk text! En lejonkula! Två fina skådespelare med säregna personligheter!!
Innan jag ens lämnat det stora huset fylls mitt huvud av muntra tankar. Kanske vi ska klippa ner Strindberg till roten så att vi inte alls ser honom, sätta drivhus över och sedan låta LJUS-EMMA sätta på den där väldigt väldigt starka lampan och se vad som då växer upp där i Kulan. Räven säger att jag skall lyssna, känna och gå, inte tänka för mycket.
Välkommen att följa min blogg
hälsningar Magnus Roosmann
- – -
- – -
Skådespelaren, och numera även regissören, Magnus Roosmann bloggar om arbetet med Flicka i frack, en föreställning under projektet Satans Strindberg.
