Posts Tagged ‘Magnus Roosmann’

Magnus, Magnus och Magnus

23 februari 2012

Det är en vacker dag, luften hög och kylig. Långsam promenerar jag fram mot Dramatenhuset. Vänlig nick från receptionen. Brickan mot låset. Låset går upp. Steg in. Hiss. Återbesök i reaktorrummet. Korridor 5. Sobald die dramaturgiatet. Zurück zur Wärme.Denna gång utrustad enligt instruktion. Förberedd, öppen.

Tre män i ett rum. Vid ena sidan bordet sitter Magnus, vid andra Magnus och Magnus. Magnus hälsar välkommen, Magnus och Magnus skakar hand. Magnus som sitter själv föreslår att han ska inleda med att läsa upp det material han skrivit och sammanställt. Den ena Magnus som sitter vid den andra sidan bordet till vänster om Magnus, från Magnus sett nickar tveksamt. Den andra Magnus bredvid Magnus hummar koncentrerat.

Vis av sitt förra besök i reaktorrummet tänker Magnus BÅGE. Båge, Båge, Båge. Magnus som för ett ögonblick blir ensam istället för själv fingrar på manusbladen och tänker: Inte en chans i helvetet att du kan få ihop en Båge på det här materialet. Magnus till vänster mitt emot Magnus harklar sig, Magnus till höger uttrycker en inre nickning. Magnus kontrollerar att skyddsvästen sitter rätt och börjar läsa.


En och en halv timma senare reser sig Magnus, Magnus och Magnus. Vänster Magnus ler varmt, höger Magnus börjar prata om Friedrich Dürrenmatt vilket gör Magnus glad för att det är en författare han gillar men glömt bort. Alla Magnus säger Hej och jag går ut från rummet full av tillit. Temperaturen i rummet hade varit helt rätt, jag kunde till och med ta av skyddsvästen under samtalets gång.

Frågetecken och invändningar blev till möjligheter och inte en enda gång användes ordet Båge. Jag skulle vilja säga att den outtalade sammanfattningen av hur man skulle kunna tänka sig en fortsatt riktning i projektet handlade om att avböja Bågen. Visst låter det vackert! Den avböjda Bågen.

Nu gäller det att avstå från att färdigställa något. Iordningställa ett laboratorium. Sätta igång processerna och låta det sjuda, Fina ämnen finns: Fantastisk text! En lejonkula! Två fina skådespelare med säregna personligheter!!

Innan jag ens lämnat det stora huset fylls mitt huvud av muntra tankar. Kanske vi ska klippa ner Strindberg till roten så att vi inte alls ser honom, sätta drivhus över och sedan låta LJUS-EMMA sätta på den där väldigt väldigt starka lampan och se vad som då växer upp där i Kulan. Räven säger att jag skall lyssna, känna och gå, inte tänka för mycket.

Välkommen att följa min blogg
hälsningar Magnus Roosmann

- – -
- – -
Skådespelaren, och numera även regissören, Magnus Roosmann bloggar om arbetet med Flicka i frack, en föreställning under projektet Satans Strindberg.

Bågen

21 februari 2012

”Har du tänkt dig någon båge?”

Mannen framför mig tittar på mig med en sträng aningen bekymrad blick. Jag börjar svamla. Korridor 5. Reaktorrummet. Egentligen hade jag kommit till Dramaturgiatet i annat ärende men jag hade själv, i ren och skär skräck börjat prata in mig i själva textarbetet. Jag förstår inte varför, jag var inte skyddsutrustad och förberedd och ganska snart börjar jag känna hettan. Hud som rodnar.

Vad är en båge egentligen? Linje? Hur många gånger har jag inte själv sagt, frågat och sökt efter båge? Det är naturligtvis en berättigad och fullständigt naturlig fråga när man sysslar med Teater, men nu när jag sitter där och hör ordet som skådespelare som är i färd med att iscensätta får begreppet något obekvämt tillrättalagt över sig.

Möjligen bygger jag upp försvar. Å andra sidan har jag tänkt ”Flicka i Frack” som en fragmentsoaré. Människor som uppstår efter 100 år är att betrakta som spöken levda i en dröm. Men visst finns det båge. Jag vill undersöka bågar som går mellan då och nu. Långa bågar som på scen blir korta, snabba när gammalt möter nytt i ord, rum och situation.


Men så har vi den dramaturgiska bågen. Tråden som ska leda oss framåt i historien. Utvecklingen som ska få åskådarna att hänga med. Bågen som ska ge skådespelarna en chans att få ingång till prövning och gestaltning.
Jag vet hur den tråden ser ut, vilken kvalité den har men jag har inte hittat den än. Den ligger där någonstans. Det vet jag.

Just nu hänvisar jag till det krökta rummet.

Är inte båge ett väldigt dåligt uttryck? Är det modernt? Det mesta vi företar oss här i livet beskrivs och försöker efterlevas genom bågar, linjer, vägar och stegar. Trådar skall följas. Visst, steg finns men då ska de oftast gå uppför trappor. Stigar också men är vanskligare. Och så vägskälet som jag upplever som direkt obehagligt.

Bågen är ren och slät. Tänker på mitt eget liv. Inget rent och slätt där inte. Det är mer krökigt och kurvigt. Lätt att det blir stopp i tvär sväng på grusig stig.

Genom fönstret ser jag min nyfunna vän koltrasten. Uppburrad, mätt och äppelstinn står han på mässingsblecket. Svart som han är med gul näbb ger han mig trastögat och nickar med ett ryck. Snett bakom, Solen. Knappt synbar på grund av dess starka sken, men visst anar jag två bågar som går ihop.

Jag ser Mannen med bågen i korridor 5. Jag tänker vidare…

Välkommen att följa min Blogg.

Magnus Roosmann

- – -
Skådespelaren, och numera även regissören, Magnus Roosmann bloggar om arbetet med Flicka i frack, en föreställning under projektet Satans Strindberg.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 78 andra följare