Dramatens blogg

Christoffer Svensson.

Sofia Pekkari.

Romeo & Julia spelar nu för fullt på Stora scenen. Dramatenbloggen bestämde sig för att kolla läget med Christoffer Svensson och Sofia Pekkari.

Hur har det gått hittills? Några stora missöden under föreställningarna?
Christoffer: Det har gått jättebra! Verkligen! Föreställningen och vi hittar hem mer och mer. Inga missöden vad jag kan komma på, men man går alltid in i applådtacket med ett gäng nya blåmärken…
Sofia: Nej jag tycker det har gått himla fint! Christoffer råkade i och för sig sticka en kniv i mig när han håller mig som död vilket gjorde att jag råkade ge ifrån mig ett litet ljud. Liket levde lite, men hoppas bara att Christoffer hörde det. Sedan fungerade inte quelamporna utanför scenen en gång, de som gör att folk vet när de ska göra entre. Så hela stora inledningsfighten blev avbruten 20 sekunder försent. Det blev lite improviserande i slagsmålen vilket resulterade i lite panik-brottning. Det är så kul att spela, känns som att föreställningen och historien funkar jättebra, speciellt på ungdomspubliken och det känns väldigt viktigt. Sedan är det en sjukt trevlig ensemble så hänget bakom scen kunde inte vara trevligare.

Hur har publiken reagerat?
Sofia: Öh, vet inte.. De klappar mycket i slutet i alla fall och jublar till och med lite ibland så det verkar gå vägen.
Christoffer: Otroligt bra. Man hör ganska många som hulkar i bänkraderna i slutet.

Ikväll är det äntligen premiär för Romeo & Julia, som vi ju följt här i bloggen från första fäktningsträningarna. Christoffer Svensson och Sofia Pekkari svarade på några snabba frågor innan den stora kvällen.

Ni har  precis”erkänt” att ni är tillsammans även vid sidan av scenen. Känns det bra?
Sofia: Absolut
Christoffer: Ja, men det har aldrig varit en hemlighet…

Har ni någon favoritscen?
Christoffer: Oj, många många.
Sofia: Nja, vet inte.. Kanske giftermålet..

Finaste repliken?
Sofia: Den vill jag hålla för mig själv.
Christoffer: ”Kom! Segla nu ett havstrött skepp mot skumsprutande klippor. Skål älskade!” (Sista orden innan Romeo tar sitt liv.)

Nån hälsning till publiken inför premiären?
Sofia: Åååhh det känns så himla nervöst och kul på samma gång! Jag önskar så mycket att vi ska lyckas ge er fin kväll. Rolig, sorglig, vacker, häftig och stor..
Christoffer: Ha en fin kväll och glöm inte stänga av luren.

I dagens DN finns en stor artikel inför premiären av Romeo & Julia. Bland annat får vi veta att Romeo & Julia är ett par även vid sidan av scenen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Fotograf: Sören Vilks.

Romeo & Julia har premiär lördag 2 april.

Vi har filmat lite från repetitionerna av Romeo & Julia. Här är ett smakprov av den berömda balkongscenen.

Sofia Pekkari som Julia (i rosa). Från provdagen.

Häromdagen ställde Dramatenbloggen Christoffer Svensson, Romeo, mot väggen inför premiären av Romeo & Julia.  Idag lät vi Sofia Pekkari som spelar Julia prata om hur det egentligen känns inför premiären.

Snart är det premiär för Romeo & Julia. På landets främsta teaterscen. Och du gör huvudrollen i världens kanske mest kända pjäs. Hur mår du egentligen?
- Eh, svårt att svara på. Känner mig ganska väck och förväntansfull. Fokuserad, stressad och glad. Det är nog som det ska va.

Det är ju verkligen en jättechans ändå? Som både du och ”Romeo” måste drömt om sen innan ni började scenskolan. Och nu händer det äntligen.
- Ja precis. Nu är det vår tur!  

Hur kan du sova om nätterna?
- Somnar skitbra men vaknar tidigt och är otålig på att gå upp och jobba.

Christoffer Svensson i Romeo-kostym.

Dramatenbloggen bestämde sig för att sluta dalta med de känsliga konstnärerna på teatern och ställde Christoffer Svensson, vårens Romeo, mot väggen.

Många skådespelare visar prov på svår ångest innan premiär. Snart har ni premiär. På landets främsta teaterscen. Med världens kanske mest kända pjäs. Och du gör huvudrollen. Hur känns det egentligen?
- Bra! Otroligt cool måste jag säga! Det känns som att vi har något schysst på gång…

Man måste VERKLIGEN glänsa för att bli ihågkommen i en roll som spelats så många gånger tidigare. Hur ska du fixa det?
- Tror att man bara får försöka vara så sann man kan mot sig själv och publiken. Och göra sitt allra allra bästa. Man får inte heller glömma att majoriteten av de som kommer och kollar har aldrig sett den förr. Jag har faktiskt aldrig gjort det… Så att tänka ”Nu jävlar måste jag knäcka det Jarl Kulle gjorde på 50-talet” är nog ganska onödigt.

Hur kan du sova om nätterna?
- Det har aldrig varit lättare att sova. Man är rätt trött på kvällarna…

Vad oroar ni er mest för inför premiären? Fäktningsolyckor? Tunghäfta? Gaser i magen?
- Börjar man oroa sig för mycket så är det lite som att öppna Pandoras ask. Då kommer alla möjliga onödiga nojjor. Man får försöka fokusera på det man gör och göra det så bra man någonsin kan så har man inte tid att nojja.

Hur lägger man upp kosten innan premiären?
- Dramatens lunchrum sköter det så det behöver man inte tänka så mycket på… Bara hosta upp 70 pix så är det löst.

Romeo & Julia har ju inspirerat till många historier, vissa rena mästerverk. Så varför gör ni inte ”Sökarna” på Stora scenen när ni ändå håller på? Den är ju i alla fall lite modern.
- Fast visst var det ”30e november” som var någon sorts Romeo & Julia-historia, inte ”Sökarna”? Håller med om att den är ett mästerverk, har sett den minst tjugo gånger. Tror att enda anledningen att man inte sätter upp den på Stora scen är att det är väldigt få svenska skådespelare som skulla kunna axla Liam Norbergs page och dessutom vara duktig på roundkicks. Eventuellt skulle Johan Rabaeus klara av det.

Kommer du läsa recensionerna, eller är du en sån som säger att du låter bli?
- Tror jag hoppar över det. Även om man får tio bra recensioner och en dålig så är det liksom den dåliga som sitter kvar. Dessutom brukar tidningarna tycka så olika…

Har du koll på de olika recensenterna? Vem vill du helst ska komma och titta?
- Ingen aning. Det är ett lotteri. Får bara hoppas att de skickar rätt folk till den här uppsättningen.

Romeo & Julia har premiär 2 april.

En liten film från repsal 1, där fäktningen under repetitionerna av Romeo & Julia blir allt mer intensiv.

Scenografin till Romeo & Julia är en dödlig historia, pjäsen tar nämligen plats i en gravkammare. Dramatenbloggen stämde träff med scenografen David Farley, baserad i London, för att få en förklaring.

Vad är tanken bakom med scenografin?
- John Caird (regissören) hade en idé om att börja i slutet, i graven. Vilket på sätt och vis är logiskt, eftersom pjäsens prolog avslöjar allt hemskt som kommer att hända. John var också intresserad av den religiösa aspekten, att pjäsen utspelar sig i ett kontrollerat katolskt samhälle, varför den lite kyrkliga stämningen med stenväggar och levande ljus passar bra.

Ni kommer ha publik på scenen?
- Vi placerade publik på scenen när vi gjorde Stormen nu senast på Dramaten, och John var väldigt nöjd med resultatet. Här kommer publiken på scenen dels förstärka känslan av rummet som en kyrka, de kommer se ut som en kör, och dessutom blir de som vittnen till det som berättas. Att ha publik på scen gör också att man inte kan göra stora förändringar i scenografin under pjäsens gång.

Vilken tid är vi i?
- John var tydlig med att han inte ville att det bara ska kännas som en historisk händelse, även om historien inte är uppdaterad. Bara det att de slåss så mycket med värjor – och att dolkar och värjor nämns så mycket i texten – gör att det är svårt att flytta pjäsen mycket i tiden om man inte vill skriva om alldeles för mycket. Så pjäsen utspelar sig i den tid den skrevs i, men miljön och kostymerna blandar gammalt och modernt. Till scenografin har jag därför inspirerats av arkitektur där man blandar sten med industriella metallinslag för att skapa en modernare känsla.

Golvet är lite annorlunda.
- Ja, det är som ett pussel av gravstenar. Stenarna rymmer inskriptioner med alla familjenamn som förekommer i pjäsen. Romeo och Julia har också var sin sten längst fram på scenen.

Hur tänkte ni med balkongen?
- Balkongen är såklart väldigt central i Romeo & Julia, och utmaningen blev att utforma den och placera den på ett sätt där hela publiken kan se den – inte minst de som sitter på själva scenen. Jag löste det med en spetsig balkong placerad i mitten. Här var det väldigt händigt att kunna använda datorn för att placera sig själv på alla möjliga platser i salongen redan i planeringsstadiet.

Modellen är väldigt genomarbetad. Hur länge arbetar du med en modell?
- Den här modellen är en av de mer avancerade jag gjort, och den tog 3-4 veckor att göra. Att göra modellerna är nästan min favoritdel av arbetet. Modellerna används framförallt som referens av de som tillverkar själva scenografin, men även som underlag när jag diskuterar med regissören. Den kan också användas för att skådespelarna tidigt ska få en känsla av miljön de kommer att spela i.

Hur är det att till slut se det färdiga resultatet?
- Jag får alltid en klump i magen precis innan det ska placeras på scenen. Tänk om jag räknat fel och den inte får plats?

Modellen rakt framifrån.

Modell med gubbe.

Modellen från sidan.

Christoffer Svenssons välanvända manus.

Romeo & Julia-ensemblen har nu arbetat halva tiden inför premiären. Dramatenbloggen tog ett halvtidssnack med Christoffer Svensson och Sofia Pekkari som gör huvudrollerna.

Hur går det för er?
Christoffer: Det går bra. Igår gjorde vi ett första genomdrag av hela pjäsen, och det gick över förväntan. Det blir så klart lite stapplande på ett genomdrag, de första scenerna repade vi för tre veckor sen så de sitter inte lika bra som de senare.

Hur kändes det att beta av hela pjäsen?
C: Det är skönt att gå igenom hela pjäsen. Det ger en båge, en helhet genom allt man arbetat med. Jag har lärt känna karaktären bättre nu än när vi repade de första scenerna, och det är skönt att ha det här genomdraget i ryggen när vi nu återvänder till de scenerna och börjar om från början. Sen hade jag inte riktigt fattat vilken ständig framåtrörelse och energi det är i pjäsen innan. Den står aldrig still!

Hade ni gjort läxan?
Sofia: Haha! Ja alla gick faktiskt helt utan manus. Jag och Stoffe har ju arbetat med texten väldigt länge.

Är det viktigt att ni som huvudrollsinnehavare sätter tonen när det gäller arbetet?
S: Jo det är väl bra om alla är ambitiösa och lägger ner tid på arbetet, men rent pjäsmässigt på scenen blir det inte vi som sätter tonen, eftersom vi är de sista som tar plats på scenen. Den scenen ska vi repa mer nu, när vi vet vilken stämning de två kliver in i, och vart de ska landa i slutet.

Vad arbetar ni annars med?
C: Fäktningsträningen fortsätter. Och jag var nära att slänga värjan i väggen igen häromdagen när vi insåg att vi måste lägga om en fäktningsscen som vi tränat på länge. Men nu har jag fäktningen i kroppen, så det blir nog inga problem.
S: Det ser skitbra ut! Särskilt eftersom det inte bara är fäktning för fäktningens skull, utan karaktärerna syns verkligen i hur de fäktas också. Romeo fäktas till exempel mer i affekt än vissa andra, som mer fäktas för att glänsa.
C: I de fighter Romeo har fäktas han för att döda, med nästan bara hårda attacker.

Vad händer framöver?
C: Vi kommer flytta ut på Stora scenen snart, hittills har vi mest repat i repsal. Det kommer ge arbetet en extra skjuts. Att stå där förändrar ju också saker och ting, man måste anpassa spelstilen efter det rummet.
S: Allt det man grejat och geggat med i sig själv måste man nu lyckas vända ut, så att det når ända upp till tredje raden.
- – -

Häromdagen var regissören John Caird på besök hos Radioteatern och berättade om sin intensiva relation till Shakespeare. Lyssna här!