Dramatens blogg

Hej teaterchef Marie-Louise Ekman,
jag kommenterar ju Dramaten ganska ofta så det kanske är intressantare med lite nya röster. Dessutom tycker jag ju redan att det mesta på Dramaten är bra och roligt. Särskilt sen du kom dit!

Men, eftersom du frågar så svarar jag i alla fall; det enda jag saknar på Dramaten – förutom vissa skådespelare som borde vara där – är större bredd mellan gammal och ung. Liten och stor. Smal och tjock. Mörk och ljus. Galen och klok. Frisk och sjuk. Utanför och innanför samhället etc. Vi som vuxit upp med dina filmer önskar kanske att mer av ”alla sorters människor” skulle finnas med.
Var är de allra yngsta och de allra äldsta? (Förutom i publiken förstås Var är ”tanten” och den lilla farbrorn?

Du har ju i och för sig förnyat ensemblen och bjudit in olika personer jag förstår att alllting är en kostnadsfråga. Men jag hade nog hoppats på att fler ansikten som aldrig varit där, eller inte varit med på ett tag skulle dyka upp igen.

Sen tycker jag att den nya utmärkta verksamheten Dramaten & skulle kunna ge fler föreställningar/uppträdanden. Särskilt Tornrummet och Lejonkulan lämpar sig för det.

Allt ifrån enaktare och korta uppvisningar, poesiläsningar, eller kanske till och med improvisationer. Som det nu är är det mest diskussioner och sånt i Dramaten &. Det är jättebra. Men teatern skulle kunna SPELA mer. Det är en viss övervikt för kloka och intellektuella föreläsningar och för lite galenskap

Du har ju bjudit in flera gästspel och det är kul och bra, men jag tänkte mig en mer öppen och kanske kostnadsfri (nästan, allting kostar ju) verksamhet.

- Återuppliva Poesihörnan med någon av Dramatens aktörer som ansvarig. En gång i månaden på Lejonkulan t.ex
- Spela MED Dramaten. Några aktörer improviserar (ev spelar korta stycken) ihop med publik som staterar eller spelar. Några gånger om året.
- Sminka och bygg. Klä ut dig och lek. Med personal från respektive avdelningar i huset. Publiken kan eventuellt ta med eget smink och egna trasor, bygga scenmodeller etc och få möta kunskapen hos proffsen på Dramatens olika avdelningar. Ett par gånger om året.
- Möt Dramaten. Samtal där en på Dramaten sitter/står ett par timmar och berättar om SITT arbete. Publiken lyssnar och ställer frågor. Skådespelare, sminkörer, påklädare, sufflör, tekniker eller vem som helst i huset som kan vill och vågar. En teaterchef kanske?. Lejonkulan några gånger om året.
- Teaterhögskolan och Dramtiska institutet gästar och ger egna uppsättningar. Ungefär som uppspel eller som när elevskolorna hade musik och poesiuppvisningar.
- Pensionerade skådespelare spelar kortare stycken eller berättar om sina liv på teatern. (Inte nödvändigtvis bara de som arbetat på just Dramaten)
- Stadsteatern och Dramaten i samarbete. Det finns personer på Stadsteatern som aldrig fått sätta sin fot på en Dramatenscen. Utmärkt att ”gästspela” på varandras scener. Inte minst skapar det möjlighet för dynamik och nya konstellationer.

Allt det här har gjorts och tänkts ut redan, men skulle kunna göras oftare. Om någon nu vill.

Mvh
Thomas Winberg

Svar:
Vilket roligt mail… tack… bra ideér… kunde kommit på dom själv… tänker i dom banorna…
och vill väldigt gärna förverkliga mycket av detta som du skriver om… ja…
det är en utmaning att vara på en sådan här stor teater… helt plötsligt…
jag skall göra mitt bästa för att få den att framstå så mångsidig… och rik…
som möjligt… !!!!!!!
och… kom gärna med flera roliga infall och ideér… och synpunkter… i fortsättningen…
jag tar tacksamt emot all kraft jag kan få… !!!!!

/Marie-Louise Ekman

Varför slutar ni med tredjeradenkorten? Vi är ett gäng som haft kort i många år och har sett många bra föreställningar flera gånger.
Ingegerd Jonsson

Svar: Vi förstår att tredjeradenkortet har varit uppskattat av många, men på senare tid har vi tyvärr märkt att det inte har utnyttjas i särskild hög grad. Vi har emellertid sänkt priserna för skolungdom och alla under 26 år (på alla platser) för att uppmuntra till besök. I början av nästa år kommer vi att utvärdera förändringarna.
Mikael Brännvall

Mikael Brännvall

När kommer ert nya bokningssystem att sjösättas och vilket har ni valt?
/Hans Ewerby

Svar: Upphandlingen är inte slutförd. Vi hoppas ha ett nytt system på plats för implementering under hösten.
/Mikael Brännvall

Kära Marie-Louise Jag tror att Du kommer att vända Dramaten med friskt blod. Nu är det efter krisåren för Dramaten. Jag går mycket på teater men har senare år föredragit Stadsteatern. Men ihöst händer det något. Jag har bokat till 3 föreställningar för mig och min man. Men se över Dramatens bokningssida. Den är dålig.Den pajade ju alldeles när ni släppte biljetterna. Titta på stadsteatern bokningssida. Framförallt kan jag välja mina platser själv vilket inte går hos er. Imitt fall kan jag bara sitta på vänster sida därför jag kan inte röra mitt huvud till vänster. Det finns säkert andra problem hos folk som gör att man vill välja. Stort lycka till i framtiden.

MVH Gunilla Theorell

Svar: Jag skulle önska att man framöver har både tid och lust att gå på både Dramaten och Stadsteatern,  dessa två teatrar kompletterar varandra. Vad gäller vårat bokningssystem så håller det just nu på att bytas ut. Självklart skall man kunna välja vilken plats man vill sitta på, något annat är ju helt otänkbart. Skall ske alltså. Välkommen till rätt plats på dramaten!!!

- – -

Svar: Årsstämma är en viktig angelägenhet som går väldigt fort,  och  ja, givetvis skall man alltid försöka att fokusera på rätt saker vad man än gör. Just här gäller det naturligtvis att träffa så många från så olika
håll som möjligt…  på det sättet försöker jag att mata in väldigt oförutsägbara saker i diskussionen. Att inte vara så självsäker på vad som är rätt och fel…  vi får helt enkelt se vad som händer…

- – -

Jag gillar egentligen teater, men alla pjäser är ju så fruktansvärt långa! och jag vet att jag inte är den enda som känner så. Flera av mina vänner gillar teater men drar sig för att gå eftersom träsmaken infinner sig redan i första akten. Och om pjäsen råkar vara dålig ska man inte ens prata om vilken tortyr det är att sitta ner i 220
minuter. Jag tror att detta är ett av den ”seriösa” teaterns största problem.  Är detta något ni är medvetna om och diskuterar på Dramaten? Vänligen Sofie

Svar: Vi diskuterar allt här, från pjäslängder till innehåll, regissörer, rollbesättning, turneér, peruker, pjästitlar, you name it. Jag tycker att det är oerhört viktigt att hela tiden ifrågasätta allt som man håller på med.

- – -

Vad skulle du säga är Dramatens största tillgångar och svagheter? P

Svar: All teater börjar med en skådespelare…
en mark att stå på…
luft att andas…
och någon som tittar på en…

vem hejade du på i Let´s Dance-finalen? jag tycker att du borde ha vunnit!
Kram! Anna

Svar: Hej Anna. Jag kan inte annat än hålla med dig… jag borde ha vunnit ) Eftersom jag inte gick till final så höll jag på Magnus. Laila var fantastisk och gjorde riktigt bra danser. Det har hon gjort hela säsongen. Det är inte så konstigt eftersom hon är utbildad dansare. Varken jag eller Magnus har tidigare dansat så därför blev jag glad att Magnus, som haft en enormt utveckling, gick och vann. Sen Utsåg Laila mig tidigt som sin huvudmotståndare och började konkurrera stenhårt. Jag ogillade det ganska mycket för jag vill verkligen bara ha kul när jag jobbar. Tror inte på konkurrens på det sättet. Så det blev lite väl mycket skit som inte har med dans och tv-produktion att göra. Jag vill dansa och göra bra tv, inte snacka skit.

Har du någonsin spelat i en pjäs som du inte gillat, och i så fall – hur hanterade du det? Tack för en bra blogg!
Margareta
Svar: Ja, det har jag. Flera gånger. När man går in i ett projekt så gör man det utifrån att man gillar pjäsen och sammanhanget men efter ett tag så inser man att nej, det här var inget kul alls. Då måste man som professionell försöka hitta anledningar till varför man ska fortsätta. Det finns inget värre än energitjuvar som dränerar en på all kraft med sitt snack, även om det är skitdåligt det man gör så kan man hålla käft och ha kul istället. Vi vet ju alla att det är piss och helvete vi spelar.  För att överleva måste man tänka på publiken som är där, att vi har kul tillsammans eller att för varje dag som går så närmar man sig slutet. Det finns alltid nån anledning att vara glad.

Jag har hoppat av en gång. Det var på Nationalteatern och vi skulle spela ”Fem ljus för talejten” detta var 1990, jag mådde verkligen inte bra och till slut var jag tvungen att säga till. Mår man inget bra så måste man bryta. Jag älskar det här yrket och den här branschen för mycket för att ha tråkigt, vara utsatt för mobbing, som jag varit en gång i tidernas begynnelse, eller för att göra saker man inte tycker är kul. Jag vill brinna för det jag gör, oavsett om det är Norén, Shakespeare, musikaler, barnteater, läser in en talbok eller håller föredrag. Jag har varit med om för mycket skit i mitt liv för att slösa bort min tid på skitstövlar. Därför väljer jag ofta mina sammanhang idag med omsorg. Jag har ju kommit så långt i min karriär och min personliga utveckling att jag har den möjligheten. Det kunde jag inte göra i början, och man bör inte vara speciellt kräsen heller. I början av karriären måste man jobba och slita som en galning med allt och alla. Men aldrig tillåta andra att sätta sig på en, naturligvis.

Idag försöker jag alltid skapa en god stämning från början av en produktion. Jag tror nämligen inte alls på myten om ”den lidande konstnären”. Jag är övertygad om att man kan göra bra konst även det handlar om mord och våldtäkter utan att för den skull gräva ner sig i det svarta hålet. Vi ska dit för att hämta erfarenheter för att gestalta det på scen, men det kan vara lustfyllt också. Kanske inte i stunden, men allting runtomkring.

Jag vill alltid ha högt i tak när jag jobbar, det måste vara prestigelöst! Annars kan jag lika gärna jobba med nåt annat. Jag älskar min konst för mycket för att vara ”skitnödig”.

Jag har fått lite frågor som jag tänkte svara på.

…

Svar: Just nu snurrar det mycket Mando Diao. Sen ska jag vara med i Hairspray till hösten och därför lyssnar jag mycket på ”Timeless to me”, den låt jag ska sjunga tillsammans med Rolf Lassgård.

Tack för alla frågor!

- – -

Hej Marie-Lousie! Kul att du startat en blogg. Min fråga: Vad ”brinner” du att få genomföra under 2009?
Lycka till /Ken

Svar: Jag vill att dramaten skall vara ett laboratorium. Vi skall bedriva en undersökande verksamhet, vi skall resa in i människors undermedvetna, ta med alla till de mest dolda platser. Och sedan när vi kommer hem igen, så ska vi ha varit med om så uppskakande händelser att vi orkar genomföra stora förändringar i våra liv. En revolutionär plats helt enkelt,  som vi har burit med oss sedan barndomen, längst in i våra kroppar. Det är teater…

—

Hej Marie-Louise! Varför är det så fint med rosa? (Jag skulle vilja veta vad du tycker, för en gång för länge sen när jag pryade på Konstfack var jag med om en genomgång av några elevarbeten, och en tjej som hade gjort en serie påslakansmönster irosa blev helt manglad av den annars schysste läraren. På grund av färgen hon valt, alltså. Fast någon förklaring fick vi aldrig. Det var liksom självklart att det skulle vara så. Varför han inte gillade rosa kan jag tänka mig tusen anledningar till, alla lika tråkiga.) undrar Helena

Svar: Rosa är köttets färg, det hudlösa, det där som finns under, det sårbara. Oavsett yta så ser vi alla lika ut där. Därför är den rosa färgen så drabbande – vi vet att det är där sjukdomarna uppstår…

Jag har fått massor av frågor av er läsare som jag här har försökt svara på. Fler svar kommer i eftermiddag.

- – -

Hej! Hur ser ditt arbetsrum ut efter ommålning? Fåtöljen med rosa tyget?
Kram från Barbro

Svar: Mitt arbetsrum ser ut som ett oskrivet blad. Jag vill inte fylla det med tavlor eller föremål, jag vill ha levande människor där…

- – -

Frågan (som inleds med ett påstående): I framtiden kommer den viktigaste råvaran vara vi människor. Inte jorden, oljan eller
maskinerna. Våra kunskaper, talanger och kreativitet kommer vara avgörande. Varje stad och region kommer därför i allt större
utsträckning konkurrera om att attrahera individerna. Regioner kommer i framtiden satsa på att istället för att bygga containerhamnar konstruera ”kunskapshamnar”. Dramaten kan betraktas som en utpräglad kunskapshamn, driven av sina många talanger. Hur skulle Dramaten kunna bidra till att utveckla Stockholm till att bli en framtida attraktiv ”kunskapshamn”? / Johan

Svar: Jag tycker redan nu att det mentala kapitalet är det viktigaste. Vad gör en människa utan sin hjärna? Självklart skall dramaten med alla sina krafter vara med och beskriva tillvaron så att den går åt rätt håll… Dvs att få varje människa att känna att den betyder något… medan den lever i alla fall… Dramaten är som gjord för att ha en huvudroll och vi skall uppföra oss så att människor känner sig som om teatern är en förlängd arm för att få saker och ting att hända.

- – -

Hej, Marie-Louise! Vilka två personer i världen har de största förväntningarna på sig just nu?
Hälsningar och lycka till med nya jobbet! /Barbro K

Svar: Oj är det bara två personer? Jag trodde det var många fler – du och jag bland annat.