Archive for the ‘Dramaten listar’ Category

Tanja Lorentzon listar tio favoritdramatiker

08 november 2010


Tanja Lorentzon debuterar som dramatiker med Mormors svarta ögon som har urpremiär på Dramaten 13 november. Här listar hon sina tio favoritkollegor.

- – -

Lars Norén
Han var den första svenska dramatiker som jag lärde mig namnet på. Hans pjäser som gick på tv under 80-talet då jag var tonåring, förde in mig i teatern. Brutalt och otroligt roligt. Och idag fångar han en människa med ett enda penseldrag.

Jonna Nordenskiöld
Hon lyckas alltid fånga det sköra i människan utan några större åthävor. Ändå blir jag alltid så drabbad så att
hjärtat skakar.

Maria Blom
Har följt hennes författarskap från en uppsättning på grusplanen i Vita Bergsparken, via Backstage och vidare. Älskar
hennes humor, och hennes innerliga värme och omsorg om sina karaktärer. Jag blir alltid så himla spelsugen.

Mattias Andersson
Den författare i Sverige som kan skildra förorten med total tonträff. Har hela tiden båda fötterna i samtiden
utan att det blir plakat-teater.

August Strindberg
Jag förstår honom helt enkelt. Hur ursinnig och rabiat han än är och hur galen hans kvinnosyn än blir, så förstår
jag honom.

Marius von Mayenburg
Vriden, galen, abstrakt, rolig, läskig, absurd, och totalt verklighetsförankrad. Det är bara skildrat ur ett annat perspektiv.

Sarah Kane
Går under huden på mig. Så rått, utelämnande och totalt svart, men i det finns även en skönhet. Längtan.

William Shakespeare
Hans texter är större än vad som går att förstå. Att en människa kan skriva så många mästerverk är en gåta. Orden?
Hur kan man sätta ihop så många vackra meningar och samtidigt fylla de med djupaste sanningarna om livet.

Laura Ruohonen
Finsk dramatiker som jag nyligen har upptäckt. Jag är spänd av förväntan inför framtiden.

Bertolt Brecht
Dramatik som hela tiden krafsar på samhällets varbölder. Det som teater borde vara i alla tider – en nagel i ögat.

 

 

Emma Mehonic listar fem personer som inspirerar

03 november 2010

Skådespelaren Emma Mehonic, nu aktuell i Inferno, listar fem personer som inspirerar henne.

Tim Burton (Regissör)
Hans förmåga att skapa egendomliga världar, som man sugs in i. Som man som inspiration kan återanvända när ens egen fantasi känns trött och enformig. Det känns som att han släpper sina skådespelare och uppmuntrar till extrema uttryck. Han får det teatrala att funka på film.

Carin Mannheimer (Regissör och Dramatiker)
I början av 90-talet så gick det en tv-serie på SVT som hette Svenska hjärtan. Jag var 10 år och satt fängslad framför tv:n och berördes av dramatiken, karaktärerna och stämningen. För att fånga vardagen med fingertoppskänsla så krävs det en skicklighet som jag tycker att Carin Mannheimer har.

Kristin Scott Thomas (skådespelerska)
Jag blir stark bara av att titta på denna skådespelare. Hon har en magnetism och får allt att se så lätt ut när det gäller skådespeleri. Hon har en förmåga att blanda integritet och sårbarhet i ett.

Lukas Moodysson ( Regissör och manusförfattare)
Lyckas skapa verklighet på ett identiskt sätt till sin tillhörande samtid. Går sin egen väg, känns generös och kompromisslös. Hans kärlek till film och människor genomsyrar hans verk på ett sätt som gör att man som åskådare känner sig inbjuden.

Dana Carvey (komiker, skådespelare)
Den här killen är fantastiskt rolig. Han slog igenom i Saturday night live på 80-talet . Det som jag gillar med hans humor är att han bara kör. Man får intrycket av att han har en komisk kraft som han bara måste få ur sig. Det finns hjärta, lust, medvetenhet och ibland när det blir som bäst utsatthet i sina uttryck.

Emma Mehonic i Citizenship, Unga Dramaten 2009.

Emma Mehonic (i talarstolen) under en föreställning av Inferno.

Rikard Lekander listar: 10 skräckfilmer till halloween

29 oktober 2010
Rikar Lekander i föreställningen Blodvemberfest. Foto: Mia Olsson
Idag inleder Dramatenbloggen en serie med listor, där skådespelare och andra medarbetare listar saker som ligger de nära om hjärtat.  Först ut är Rikard Lekander som tipsar om tio skräckfilmer, och även passar på att berätta lite om skräckteatertraditionen.
- – -
Vi närmar oss Halloween, och höstens påträngande mörker är här. Men för oss skräckfantaster är årstiden någonting att se fram emot, fler biofilmer, fler böcker, fler happenings i skräckens tecken att njuta av! Själv har jag alltid fascinerats av skräcken som genre, ett intresse som resulterade i att jag efter scenskolan reste till USA och utbildade mig i Grand Guignolens olika teatertekniker. Le Grand Guignol var en teater i Paris, berömd för sina makabra och blodiga skräckföreställningar. Teatern öppnade den 13 oktober 1837, det var ett gammalt kapell i slummen som hade 280 platser. De drabbades flera gånger av censur som förbjöd ett antal pjäser. Kanske förståeligt att den tidens moralister fick panik av teaterns blodiga mordgåtor och burleska sex-farser. En kväll på Le Grand Guignol kunde innehålla uppemot 12 enaktare per kväll och det varvades flitigt mellan komik och morbida spatternummer. Efter föreställningarna kunde publiken se den ännu inte avsminkade teater-ensemblen sitta på den nedgångna puben mittemot och äta råbiff. Allt detta sammantaget var såklart en upplevelse för publiken som utklädda smög sig till teatern (tabun kring teaterns verksamhet gjorde den inte helt rumsren i finare hem).2008 startade jag även Sveriges enda proffesionella skräck-teater Farozonen, vi jobbar i samma anda som Le Grand Guignol men med en nyfikenhet för filmgenrens nyare subgenres (senaste pjäsen ”La figlia della morte” var exempelvis en hyllning till Italienska Giallon). Men för er som inte har samma nördiga intresse för skräck som jag, finns kanske risken att gå vilse bland utbudets många bottennapp. Jag tänkte därför sammanställe en lista för er som vill se riktigt bra skräckfilm under höstlovet eller halloween-helgen.

1, Psycho (1960) en klassiker av Hitchcock som håller fortfarande! Men se upp för den dåliga remake-filmen.
2, Drag me to hell (2009) av Evil Dead-regissören, Sam Raimi, visar här stor förmåga att blanda komik med skräck.
3, Rec (2007) av Jaume Balagueró, tog den spanska skräckfilmsvågen till nya nivåer med den här moderna zombie-klassikern.
4, Instängd (2005) av Neil Marshall, är en klaustrofobisk actionskräckis i grottmiljö.
5, Suspiria, (1977) av Dario Argento, Giallo-genrens skapare gör här ett färgstarkt mästerverk.
Night of the living dead (1968), av George A Romero, den första av hans storartade zombie-trilogi, politisk och läskig i ett.
7 A tale of two sisters (2003) av Ji-woon Kim, en suggestiv och fasansfullt berättad mordgåta.
8 Shining (1980) av Stanley Kubrick, har förmodligen alla redan sett, men är väl värd att se om.
9  Barnhemmet (2008) av Juan Antonio Bayona, en kuslig spökhistoria som ger rysningar.
10 Them (2006), av David Moreau, en fransk nagelbitare som snyggt trappar upp vardagen till skräck.

Ännu ett tips!
Den 3e November kl.22:00, ordnas en myskuslig ”Skräckafton” i Unga Dramatens foajé. Då bjuder vi på uppläsning av rysarnoveller och spökhistorier i mästarklass! Råbiff och blodrött vin finns självklart att beställa under tiden man lyssnar.
/Rikard Lekander

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 78 andra följare