Naturligvis känns det som ett självmord att sätta upp ”Scener ur ett äktenskap”. Det gjorde det i och för sig även när vi började repetera ”Lång dags färd mot natt”.
I Sverige har vi ingen egentlig tradition på att göra teater av filmmanus, i övriga Europa inte alls ovanligt. Till exempel kommer två föreställningar till Bergmanfestivalen i maj baserade på filmar av skapade av Bergman. ”Viskningar och rop” och ”Ur marionetternas liv”, båda regisserade av framstående regissörer.
Tidigare på Dramaten såg vi Tomas Vinterbergs film ”Festen” bli teater och i Tyskland har man gjort teater av Lukas Modyssons ”Lilja forever” och nu senast på Munchen kammerspiele ”Tricoloren”, Kieslowkis berömda filmtrilogi.
Vår version av ”Scener ur ett äktenskap” är en bearbetning för scenen av Bergman själv när han var i lands/skatteflykt i slutet på 70-talet. Alla roller utom Marianne och Johan och inledande journalisten är strukna. Nya repliker tillagda som tydligt gör texten till ett teaterstycke. Den spelades i hans egen regi på Recidence Theater i Munchen och har senare spelats i olika versioner på flera stora teatrar ute i Europa.
Det är fortfarande en mycket vital och levande text. Språklig och mycket insiktfullt skriven och därtill en stor dos humor.
Jag hoppas vi ska komma ur detta levande.
