Regissören Thomas Ostermeier, som är chef för ansedda teaterhuset Schaubühne i Berlin, besökte Stockholm för att delta i offentliggörandet av Bergmanfestivalens program. Under besöket deltog han också i ett samtal med Dramatens chefdramaturg Magnus Florin och skådespelaren Hannes Meidal, där han berättade om sitt arbete med klassiker och modern dramatik och om sin syn på teaterns roll i dagens Europa.
På Bergmanfestivalen är han aktuell med sin hyllade uppsättning av Lars Noréns Demoner.
Det är en vacker dag, luften hög och kylig. Långsam promenerar jag fram mot Dramatenhuset. Vänlig nick från receptionen. Brickan mot låset. Låset går upp. Steg in. Hiss. Återbesök i reaktorrummet. Korridor 5. Sobald die dramaturgiatet. Zurück zur Wärme.Denna gång utrustad enligt instruktion. Förberedd, öppen.
Tre män i ett rum. Vid ena sidan bordet sitter Magnus, vid andra Magnus och Magnus. Magnus hälsar välkommen, Magnus och Magnus skakar hand. Magnus som sitter själv föreslår att han ska inleda med att läsa upp det material han skrivit och sammanställt. Den ena Magnus som sitter vid den andra sidan bordet till vänster om Magnus, från Magnus sett nickar tveksamt. Den andra Magnus bredvid Magnus hummar koncentrerat.
Vis av sitt förra besök i reaktorrummet tänker Magnus BÅGE. Båge, Båge, Båge. Magnus som för ett ögonblick blir ensam istället för själv fingrar på manusbladen och tänker: Inte en chans i helvetet att du kan få ihop en Båge på det här materialet. Magnus till vänster mitt emot Magnus harklar sig, Magnus till höger uttrycker en inre nickning. Magnus kontrollerar att skyddsvästen sitter rätt och börjar läsa.
En och en halv timma senare reser sig Magnus, Magnus och Magnus. Vänster Magnus ler varmt, höger Magnus börjar prata om Friedrich Dürrenmatt vilket gör Magnus glad för att det är en författare han gillar men glömt bort. Alla Magnus säger Hej och jag går ut från rummet full av tillit. Temperaturen i rummet hade varit helt rätt, jag kunde till och med ta av skyddsvästen under samtalets gång.
Frågetecken och invändningar blev till möjligheter och inte en enda gång användes ordet Båge. Jag skulle vilja säga att den outtalade sammanfattningen av hur man skulle kunna tänka sig en fortsatt riktning i projektet handlade om att avböja Bågen. Visst låter det vackert! Den avböjda Bågen.
Nu gäller det att avstå från att färdigställa något. Iordningställa ett laboratorium. Sätta igång processerna och låta det sjuda, Fina ämnen finns: Fantastisk text! En lejonkula! Två fina skådespelare med säregna personligheter!!
Innan jag ens lämnat det stora huset fylls mitt huvud av muntra tankar. Kanske vi ska klippa ner Strindberg till roten så att vi inte alls ser honom, sätta drivhus över och sedan låta LJUS-EMMA sätta på den där väldigt väldigt starka lampan och se vad som då växer upp där i Kulan. Räven säger att jag skall lyssna, känna och gå, inte tänka för mycket.
Välkommen att följa min blogg
hälsningar Magnus Roosmann
- – -
- – -
Skådespelaren, och numera även regissören, Magnus Roosmann bloggar om arbetet med Flicka i frack, en föreställning under projektet Satans Strindberg.
Idag blev det klart att hyllade och Grammis-belönade popbandet Deportees spelar på Stora scenen! Datumet är 16 april.
Så här lät det när de spelade titellåten från senaste albumet i SVT:s Gokväll förra året:
Spelningen är en del av bandets turné, och den som inte kan se dem hos oss kan även se bandet här: 30/3 Umeå, 12/4 Uppsala, 13/4 Örebro, 17/4 Norrköping, 2/5 Helsingfors, 11/5 Malmö och 12/5 Helsingborg.
I Dramatens verkstäder i Gäddviken händer det alltid spännande saker. Här är några bilder från arbetet med scenbilderna till Paradisets barn, Säg att du är hungrig, Till Damaskus, Natten är dagens mor och Tjuvar.
”Har du tänkt dig någon båge?”
Mannen framför mig tittar på mig med en sträng aningen bekymrad blick. Jag börjar svamla. Korridor 5. Reaktorrummet. Egentligen hade jag kommit till Dramaturgiatet i annat ärende men jag hade själv, i ren och skär skräck börjat prata in mig i själva textarbetet. Jag förstår inte varför, jag var inte skyddsutrustad och förberedd och ganska snart börjar jag känna hettan. Hud som rodnar.
Vad är en båge egentligen? Linje? Hur många gånger har jag inte själv sagt, frågat och sökt efter båge? Det är naturligtvis en berättigad och fullständigt naturlig fråga när man sysslar med Teater, men nu när jag sitter där och hör ordet som skådespelare som är i färd med att iscensätta får begreppet något obekvämt tillrättalagt över sig.
Möjligen bygger jag upp försvar. Å andra sidan har jag tänkt ”Flicka i Frack” som en fragmentsoaré. Människor som uppstår efter 100 år är att betrakta som spöken levda i en dröm. Men visst finns det båge. Jag vill undersöka bågar som går mellan då och nu. Långa bågar som på scen blir korta, snabba när gammalt möter nytt i ord, rum och situation.
Men så har vi den dramaturgiska bågen. Tråden som ska leda oss framåt i historien. Utvecklingen som ska få åskådarna att hänga med. Bågen som ska ge skådespelarna en chans att få ingång till prövning och gestaltning.
Jag vet hur den tråden ser ut, vilken kvalité den har men jag har inte hittat den än. Den ligger där någonstans. Det vet jag.
Just nu hänvisar jag till det krökta rummet.
Är inte båge ett väldigt dåligt uttryck? Är det modernt? Det mesta vi företar oss här i livet beskrivs och försöker efterlevas genom bågar, linjer, vägar och stegar. Trådar skall följas. Visst, steg finns men då ska de oftast gå uppför trappor. Stigar också men är vanskligare. Och så vägskälet som jag upplever som direkt obehagligt.
Bågen är ren och slät. Tänker på mitt eget liv. Inget rent och slätt där inte. Det är mer krökigt och kurvigt. Lätt att det blir stopp i tvär sväng på grusig stig.
Genom fönstret ser jag min nyfunna vän koltrasten. Uppburrad, mätt och äppelstinn står han på mässingsblecket. Svart som han är med gul näbb ger han mig trastögat och nickar med ett ryck. Snett bakom, Solen. Knappt synbar på grund av dess starka sken, men visst anar jag två bågar som går ihop.
Jag ser Mannen med bågen i korridor 5. Jag tänker vidare…
Välkommen att följa min Blogg.
Magnus Roosmann
- – -
Skådespelaren, och numera även regissören, Magnus Roosmann bloggar om arbetet med Flicka i frack, en föreställning under projektet Satans Strindberg.
Magnus Florin, Marie-Louise Ekman och Seppo Laukkanen.
Idag höll Dramaten en presskonferens i Målarsalen där teaterchef Marie-Louise Ekman, chefdramaturg Magnus Florin och festivalchefen Seppo Laukkanen (oj, vad många chefer!) presenterade programmet till Bergmanfestivalen 2012. På plats var även regissören och teaterchefen för Schaubühne i Berlin, Thomas Ostermeier.
Kolla in hela det spännande programmet på www.bergmanfestivalen.se.
Emma Mehonic och Hannes Meidal.
Schillers klassiker Rövare, i bearbetning av Jens Ohlin och Hannes Meidal, hade premiär på Unga Dramaten/Elverket i början av månaden. Här är länkar till de blogg- och pressröster vi hittat om föreställningen. Skriv gärna vad du själv tyckte i kommentarsfältet nedan, om du nu har sett föreställningen.
Rövare är en intelligent komprimerad saga om moral och konsekvenser, perfekt anpassad till vår tid. Igenkännbar för alla, också ironin. SvD
Rövare i Ohlins iscensättning en berättelse om tonårsrevolt, om hur stark idealism kan förvandlas till personligt krig. Det är en föreställning som också landar i frågan om hur långt vår acceptans för individens tankar sträcker sig. Nummer
Rövare är ett smart stycke om uppror, makt och moral. Den är fyndig och fylld av humor och diverse musikaliska inslag, samtidigt som den är mycket allvarlig, hemsk och tragisk. Teatermagasinet
Danilo Bejarano gör här den absolut bästa rollprestation som jag sett, med stekarfrilla och med ett övermod bara en rejäl plånbok kan ge. UNT
Unga Dramaten tar en frifräsigt fräck rövare med elegant politisk teater. DN
Föreställningen vänder sig till en publik från 15 år och jag kan redan höra de stormiga samtal den kan inbjuda till. SR Kulturnytt
Börje Ahlstedts personliga enmansföreställning Strindberg ut och in hade premiär för en dryg vecka sen på Lilla scenen. Här är några röster om föreställningen. Skriv gärna vad du tyckte i kommentarsfältet nedan.
Ahlstedt läser det aldrig, ändå sammanfattar citatet kongenialt kvällen: ”där hänger på boklådsfönstret, en tunnklädd liten bok. Det är ett urtaget hjärta som dinglar där på sin krok”. Här hänger det två. SvD
Uppriktigt sagt är detta inte ett teaterstycke i vanlig bemärkelse, utan ett märkvärdigt stycke teater. Nummer.se
Efter en stund känns det inte längre viktigt vem Börje Ahlstedt föreställer. I stället flyter vi med in och ut ur Strindbergs texter och njuter av hans formuleringar. Teatermagasinet
Vad handlar det om? Börje Ahlstedt. Expressen
Idag börjar skådespelaren Magnus Roosmann blogga om arbetet med Flicka i frack, en föreställning i projektet Satans Strindberg.
- – -
Hur sammanhängande är man egentligen när en explosion i natten plötsligt bränner av med en laddning av gamla nedtryckta oförrätter?
Fragment av vad som sagts sägs i oordning av den som kanske inte alls sagt något, åtminstone inte om just det, Något annat sägs som om den andre sagt det och kanske också mycket riktigt sa men uttryckte det på ett helt annat sätt än som den ene säger att den andre sa.
Ja, ni vet…
HON kommer hem mitt i natten aningen berusad efter att ha varit på en Dramatenfest. Den lyckade festen där hon gjort succé i frack samt den av bubbel skönt inbäddade hjärnan gör att hon vill vidare. Men vidare blir inte bara att hon öppnar dörrarna till sitt hem för efterfest. Hjärnan är ett bedrägligt organ som Grand Cru indränkt, frambärandes på en våg av lust plötsligt slår ett hårt slag för sanningen. När hon sätter på musiken och släpper in gästerna så väcks inte bara mannen. Nu väcks också insikten som aldrig fått tala klarspråk. Ut ska det! Ut ska det nu!
Och så har hon varit död i 100 år.
Visst skulle det här kunna bli teater?
Tiden före jul fick jag frågan om att medverka i ”Strindbergsvåren” i Lejonkulan, nu kallad Satans Strindberg.En serie snabba experimentella produktioner skulle med fria tyglar undersöka August. Förutom att jag skulle medverka i en produktion undrades det om jag kunde ta hand om ett av blocken?
Kortsynt är den som inte riktigt tänkt. Men att tänka för mycket kan skapa den typ av översynthet där rädsla kan börja spela. Och den melodin är inte rolig. Jag vet inte om jag såg något över huvud taget. Utmaningsdriven, obildad med en önskan att närmare lära känna Strindberg tackade jag ja.
Det var då, nu är här.
Synskärpan har hunnit vandra både över och kort. Grepen har arbetat i den Strindbergska gödselhögen stor som hela världen. Men världen är så stor, så stor! Och jag blev Lasse liten. Jag baxar ett tomt block uppför ett berg av litteratur skrivet av Han som dog för ett hundra år sedan.
Inget väger mer än tomhet.
Men se då kom Klaus Nomi flygande från ingenstans och när han väl fått ner mig på marken kliver Lena Einhorn in och presenterar Siri.
Själv får jag en idé som Strindberg själv blir nyfiken på men inte helt lättvindigt låter sig föras in i. Med två fingrar i kors lovar jag att vara försiktig och varsam. Han blänger på mig med det ena ögat dött och det andra som ”ett klot som liknar himmelsgloben beströdd med vita stjärnor…”
Klaus Nomi.
Välkomna att följa min blogg under arbetet med ”Flicka i Frack”.
Magnus Roosmann
Regissörerna Carina Reich och Bogdan Szyber pratar med författaren John Ajvide Lindqvist om Fem kända musiker döda i seriekrock.
Ett 7 minuter långt klippt samtal om upprinnelsen till pjäsen – blandat med lite trolleri.
|
