Jonas Bergström, Etienne Glaser, Stina Ekblad, Melinda Kinnaman och Gunnel Fred.
Igår, 22 jan, hade Spöksonaten premiär på Lilla scenen. Här är de recensioner vi hittills hittat online. Har du sett föreställningen? Berätta då gärna vad du tyckte i kommentarsfältet.
Jag tror att Mats Eks uppsättning av Strindbergs ”Spöksonaten” är den bästa Ek jag sett. Ett fläckfritt mästerverk… DN
Mats Eks iscensättning av Spöksonaten är ett genialt och genomtänkt allkonstverk, där musikaliteten är grunden och dansen fördjupar och komplicerar. Rollvalet är mästerligt och en efter en ger skådespelarna sina roller liv och själ. SVD
I Mats Eks Spöksonaten förvandlas Strindbergs overkligheter till ålderdomens realiteter. Expressen
Att en föreställning får stående ovationer händer då och då – vilket Spöksonaten fick. Men att publiken applåderar flera gånger under föreställningen hör inte till vanligheterna. Kulturbloggen
En stark föreställning som förmedlar så mycket utanför orden. Teatermagasinet
Om Mats Eks uppsättning är en hyllning är mindre säkert; lika gärna kan det beskrivas som konsten att vända ut och in på ett strindbergskt kammarspel. Södermanlandsnytt
05 februari 2012 kl. 18:02
Den bästa och fullödigaste teaterföreställning jag upplevt. Vissa scener har etsat sig kvar i minnet och jag blir ömsom fnissig, ömsom lätt sorgsen men aldrig likgiltig.när jag tänker på dem.
23 februari 2012 kl. 22:16
Jag uppskattade dansscenerna men texten vad sa den. Kanhända läser jag dåligt mellan raderna men texten måste vara kraftigt redigerad eller ? jag tycker Strindberg brukar vara klar.Det blev inget kvar i minnet utom rullator dansen. Lite besviken.
03 juni 2012 kl. 11:11
”Kejsaren har inga kläder!”
Spöksonaten var det sämsta jag någonsin sett på en scen. Uselt och extremt pretentiöst, med skådespelarinsatser som pendlade mellan ”JAG SPELAR PÅ DRAMATEN” (Stina Ekblad) och ”Jag spelar med i en amatörteater” (övriga; ju större roll desto sämre spel).
18 november 2012 kl. 22:50
Jag såg Dramatens uppsättning av Spöksonaten på SVT2 igår. I dag läste jag vad Gunnar Ollén skriver om pjäsen i sin bok ”Strindbergs dramatik”, bl a följande: ”Aldrig i Strindbergs diktning har steget mellan det sublima och det löjliga varit så kort som i Spöksonaten”. I mitt tycke vacklar föreställningen på kryckor mellan båda!
Kurt Wikström
18 nov 2012