Dramatens blogg

Vårens uppsättning av Romeo & Julia är så klart inte den första på Dramaten. Här berättar chefen för Dramatens bibliotek, Dag Kronlund, om Romeo & Julias tidigare möten på Nybroplan.

Tillsammans med Hamlet är Romeo och Julia den Shakespearepjäs som spelats flest gånger på Dramaten. Inte mindre än sex uppsättningar – bortsett från de på 1800-talet – har det blivit genom åren. Visst är stycket en outslitlig klassiker – även på vår nationalscen.

Lars Hanson och Inga Tidblad.

Först ut på Nybroplan var Olof Molander, som satte upp pjäsen i april 1936 med Lars Hanson och Inga Tidblad i titelrollerna. Molanders stiliga föreställning fick ett gott mottagande, även om invändningar fanns hos kritikerna, inte minst mot huvudrollsinnehavarna. Nog var Lars Hanson spänstig för sin ålder, en pigg, nybliven femtioåring. Men inte ens Hanson kunde dölja att åren hade gått – han var för gammal för rollen. Inga Tidblad var vacker som en dag, men aningen spröd och kylig i sin uppenbarelse. Mera av känslofylld intensitet hade behövts. Pjäsen gavs 11 gånger.

En stor framgång blev däremot Alf Sjöbergs uppsättning, som hade premiär i mars 1953 med Jarl Kulle och Anita Björk i huvudrollerna. Scenografin stod Sven X:et Erixson för och han hade trollat fram ett luftigt plattformsbygge, från vilket färgsprakande girlanger, tyger och andra attiraljer ömsom avtecknade sig mot den skimrande runthorisonten. Sjöberg ville skapa vad han kallade en ”spelspiral”, utnyttja höjden i scenrummet. Genialt, tyckte kritikerna. Jarl Kulle framstod något svårmodig, ”en yngre bror till Hamlet”, skrev någon. Anita Björk ”bar fram dikten rakt och vackert”. Särskilt minnesvärd var Sif Ruuds frodiga amma, hennes första roll på Dramaten sedan elevtiden. Föreställningen spelades 59 gånger.

Sven-Bertil Taube och Gio Petré gjorde Romeo och Julia 1964

Våren 1963 blev Ingmar Bergman Dramatenchef. Han ville slå ett slag för den unga publiken och hyrde Chinateatern som förvandlades till teaterns skolteaterscen. Där hade Ulf Palme i april 1964 premiär på sin giv. Chinas grunda och dåligt utrustade scen medgav inga större scenografiska utsvävningar. Lennart Mörk hade byggt upp en enkel balkongkonstruktion och koncentrerat intresset på kostymerna, som gick i rött. Texten var kraftigt nedstruken och föreställningen tog bara två timmar att spela, vilket dessvärre hade drabbat rollframställningarna. Vare sig Sven-Bertil Taubes Romeo eller Gio Petrés Julia övertygade helt. Erotiken, konstaterade en tidning, fäktades bort. 25 föreställningar gavs.

Börje Ahlstedt och Malin Ek.

I september 1971 tog det unga regilöftet Mats Ek sig an pjäsen, detta på Lilla scenen. Det var Eks femte uppsättning på Dramaten på två år och det skulle bli ytterligare en innan dansen helt uppslukade honom i nästan tre decennier. Också här var fäktscenerna och det fysiska utspelet det som främst tog tag i anmälarna. ”Det fajtas grant och styvt”, skrev en av dem. Ändå framstod poesin klart mot fondväggens neutrala, gråa mur. Börje Ahlstedt gjorde Romeo, en robust, självsäker pojkspoling, Malin Ek Julia, skir, ljuv och oskuldsfull. Föreställningen gavs 37 gånger.

Thorsten Flinck och Lena Endre.

Tjugo år senare, i september 1991, togs pjäsen upp på nytt, då av gästregissören Peter Langdal från Danmark. Thorsten Flinck och Lena Endre gjorde titelrollerna. Shakespeares tragedi kom den här gången i andra hand. Langdal bjöd en fartfylld show, som glittrade och sprakade med effektfulla scenerier, tempo och komik. Smärtan, tragiken saknade man dock. Flincks Romeo var känslig, nästan vek, Lena Endres Julia en självmedveten tjej som alla kunde känna igen. Stor plats tog Örjan Rambergs Mercutio. När han dog gick mycket av luften ur föreställningen, som spelades 66 gånger.

Piotr Torzawa Giro och Melinda Kinnaman gjorde Romeo och Julia 2002.

Den sjätte uppsättningen, som hade premiär i februari 2002, var ett var ett samarbete mellan Dramaten och den fria nycirkusgruppen Cirkus Cirkör. Katrine Wiederman regisserade. Scenografen Sören Brunes hade byggt upp en jättelik, flera meter hög välvd backe och i den fanns olika luckor ur vilka små spelplatser kunde fällas ut. Föreställningens höjdpunkt blev Romeo och Julias kärleksnatt, vilken helt utspelades i två lakan som hängde från taket, ett pantomimiskt-akrobatiskt virtuosnummer, som inte lämnade någon oberörd. ”En vackrare kärleksscen än den enda natt som Romeo och Julia får tillsammans har inte setts på teatern”, konstaterade en tidning. Romeo gjordes av Cirkus Cirkörs Piotr Torzawa Giro och Julia av Dramatens Melinda Kinnaman, som fått ligga i hårdträning ett år för att lära sig akrobatiken. En fin insats gjordes även av Morgan Alling i dubbelrollen som Mercutio och Herr Montague. 137 föreställningar kunde man spela för utsålda hus.

Dag Kronlund

”Nu är det vår tur! Jag känner mig taggad och tror på den här ensemblen. Jag vågar vara grov, kåt och söka det svarta i människan om jag känner trygghet. Det är som Julia säger: ”Bind mig vid en björn … släng ner mig i en nygrävd grav” – jag gör det utan minsta tvekan om jag vet att jag har ensemblen i ryggen.”

SvD har intervjuat Sofia Pekkari, som just nu repeterar rollen som Julia i Romeo & Julia.

Fler intervjuer:
”Tre Julior om en drömroll”, också SVD.
”3xJulia” Folkbladet

Christoffer Svensson.

Vi har redan vid ett par tillfällen följt arbetet med Romeo och Julia (premiär 2 april), vilket vi kommer att fortsätta med på bloggen under våren. Dramatenbloggen har kollat läget med Christoffer Svensson som gör rollen som Romeo.

Hej Christoffer Svensson. Vad håller du på med för tillfället?
- Vi har repeterat i en vecka, och igår var första gången som vi gick ut på golvet. Innan har vi mest suttit och läst och verkligen gått in i texten.

Att ”gå in i texten” är typiskt skådespelarprat. Vad betyder det egentligen?
- Att man försöker förstå allt som texten kan berätta. Jag har läst Romeo & Julia i ett halvår och haft mina egna idéer om varför karaktärerna beter sig som de gör. Att nu få arbeta med John Caird som är en av världens främsta Shakespeare-experter är helt otroligt – vilken rad man än pratar om så har han en logisk idé om vad Shakespeare tänkte när han skrev just det.

Vad är det man vill lära sig?
- Man försöker hitta alla möjliga ledtrådar till vad karaktärerna har för personligheter. Att Romeo pratar så mycket på rim antyder att han är en poetisk karaktär. Och när man börjar gräva är det otroligt vad många lager man hittar.

Hur är mötet mellan John Caird och den här ganska unga ensemblen?
- Engelsmän har en helt annan tradition när det gäller Shakespeare, de har texterna och versmåtten med sig på ett helt annat sätt än svenska skådespelare. Åtminstone unga svenska skådespelare, de äldre har mycket bättre kunskap om vers och teknik i allmänhet än dagens nyutexaminerade. Man lär sig otroligt mycket, det är verkligen ett privilegium att få arbeta med John.

Vad har du fått för insikter under veckan?
- Att Romeo är en mycket mer komplex person än jag kunde ana. Det känns som om jag verkligen fått en bild av Romeo och Julia som människor av kött och blod, och inte bara som de två symboler för en slags Titanic-kärlek som de ofta framställs som. Romeo är ju en ganska deprimerad karaktär, som även innan han träffade Julia nog hade tänkt på att ta sitt liv både en och två gånger.

Vi såg tidigare på bloggen när du lärde dig fäktning. Hur går det med det?
- Igår var jag nära att slänga värjan i väggen och ge upp. Det är väldigt svårt, och jämfört med det man ser på filmen har vi avancerat en hel del. Det kommer bli en del långa fäktningskoreografier i pjäsen, och det är verkligen en utmaning att lära sig. Tre minuter fäktning kanske inte känns så länge när man ser det från sidan, men det är väldigt lång tid när man fäktas. Det är som en dans som byter takt hela tiden.