Archive for februari, 2011

Romeo fäktas i mjukisbyxor

23 februari 2011

Romeo & Julia-ensemblens fäktningsträning, som vi tidigt fick se en bit av här på bloggen, börjar ge resultat. Här kan vi se Christoffer Svensson (Romeo) och Niklas Engdahl (Paris) puckla på varandra under en repetition. Christoffer Svensson berättar: ”Fighten vi repeterar är tänkt att ligga precis innan Romeo tar livet av sig. Den ska utspela sig i gravvalvet där dessa två herrar springer på varandra. Romeo har brutit sig in i valvet för att få se Julia en sista gång och Paris försöker arrestera honom, men blir dessvärre slaktad.”

Och ni behöver inte vara oroliga, repetitionsarbetet är fortfarande i ett tidigt skede där man ännu ej är i kostym. Romeo kommer inte bära mjukisbyxor på premiären.

Dramaten& Spoken word

22 februari 2011

I helgen var det Dramaten& Spoken word i Lejonkulan, med såväl dramatenskådespelaren Björn Granath som mindre etablerade poeteldsjälar.
Kul nog var det en kamerautrustad person som filmade några delar, så att de som missade kvällen kan se några av höjdpunkterna.

Här finns också en radiointervju, (från kvällen innan föreställningen) med Björn Granath och Aladin Zakholi.

Romeo och Julia på Dramaten

22 februari 2011

Vårens uppsättning av Romeo & Julia är så klart inte den första på Dramaten. Här berättar chefen för Dramatens bibliotek, Dag Kronlund, om Romeo & Julias tidigare möten på Nybroplan.

Tillsammans med Hamlet är Romeo och Julia den Shakespearepjäs som spelats flest gånger på Dramaten. Inte mindre än sex uppsättningar – bortsett från de på 1800-talet – har det blivit genom åren. Visst är stycket en outslitlig klassiker – även på vår nationalscen.

Lars Hanson och Inga Tidblad.

Först ut på Nybroplan var Olof Molander, som satte upp pjäsen i april 1936 med Lars Hanson och Inga Tidblad i titelrollerna. Molanders stiliga föreställning fick ett gott mottagande, även om invändningar fanns hos kritikerna, inte minst mot huvudrollsinnehavarna. Nog var Lars Hanson spänstig för sin ålder, en pigg, nybliven femtioåring. Men inte ens Hanson kunde dölja att åren hade gått – han var för gammal för rollen. Inga Tidblad var vacker som en dag, men aningen spröd och kylig i sin uppenbarelse. Mera av känslofylld intensitet hade behövts. Pjäsen gavs 11 gånger.

En stor framgång blev däremot Alf Sjöbergs uppsättning, som hade premiär i mars 1953 med Jarl Kulle och Anita Björk i huvudrollerna. Scenografin stod Sven X:et Erixson för och han hade trollat fram ett luftigt plattformsbygge, från vilket färgsprakande girlanger, tyger och andra attiraljer ömsom avtecknade sig mot den skimrande runthorisonten. Sjöberg ville skapa vad han kallade en ”spelspiral”, utnyttja höjden i scenrummet. Genialt, tyckte kritikerna. Jarl Kulle framstod något svårmodig, ”en yngre bror till Hamlet”, skrev någon. Anita Björk ”bar fram dikten rakt och vackert”. Särskilt minnesvärd var Sif Ruuds frodiga amma, hennes första roll på Dramaten sedan elevtiden. Föreställningen spelades 59 gånger.

Sven-Bertil Taube och Gio Petré gjorde Romeo och Julia 1964

Våren 1963 blev Ingmar Bergman Dramatenchef. Han ville slå ett slag för den unga publiken och hyrde Chinateatern som förvandlades till teaterns skolteaterscen. Där hade Ulf Palme i april 1964 premiär på sin giv. Chinas grunda och dåligt utrustade scen medgav inga större scenografiska utsvävningar. Lennart Mörk hade byggt upp en enkel balkongkonstruktion och koncentrerat intresset på kostymerna, som gick i rött. Texten var kraftigt nedstruken och föreställningen tog bara två timmar att spela, vilket dessvärre hade drabbat rollframställningarna. Vare sig Sven-Bertil Taubes Romeo eller Gio Petrés Julia övertygade helt. Erotiken, konstaterade en tidning, fäktades bort. 25 föreställningar gavs.

Börje Ahlstedt och Malin Ek.

I september 1971 tog det unga regilöftet Mats Ek sig an pjäsen, detta på Lilla scenen. Det var Eks femte uppsättning på Dramaten på två år och det skulle bli ytterligare en innan dansen helt uppslukade honom i nästan tre decennier. Också här var fäktscenerna och det fysiska utspelet det som främst tog tag i anmälarna. ”Det fajtas grant och styvt”, skrev en av dem. Ändå framstod poesin klart mot fondväggens neutrala, gråa mur. Börje Ahlstedt gjorde Romeo, en robust, självsäker pojkspoling, Malin Ek Julia, skir, ljuv och oskuldsfull. Föreställningen gavs 37 gånger.

Thorsten Flinck och Lena Endre.

Tjugo år senare, i september 1991, togs pjäsen upp på nytt, då av gästregissören Peter Langdal från Danmark. Thorsten Flinck och Lena Endre gjorde titelrollerna. Shakespeares tragedi kom den här gången i andra hand. Langdal bjöd en fartfylld show, som glittrade och sprakade med effektfulla scenerier, tempo och komik. Smärtan, tragiken saknade man dock. Flincks Romeo var känslig, nästan vek, Lena Endres Julia en självmedveten tjej som alla kunde känna igen. Stor plats tog Örjan Rambergs Mercutio. När han dog gick mycket av luften ur föreställningen, som spelades 66 gånger.

Piotr Torzawa Giro och Melinda Kinnaman gjorde Romeo och Julia 2002.

Den sjätte uppsättningen, som hade premiär i februari 2002, var ett var ett samarbete mellan Dramaten och den fria nycirkusgruppen Cirkus Cirkör. Katrine Wiederman regisserade. Scenografen Sören Brunes hade byggt upp en jättelik, flera meter hög välvd backe och i den fanns olika luckor ur vilka små spelplatser kunde fällas ut. Föreställningens höjdpunkt blev Romeo och Julias kärleksnatt, vilken helt utspelades i två lakan som hängde från taket, ett pantomimiskt-akrobatiskt virtuosnummer, som inte lämnade någon oberörd. ”En vackrare kärleksscen än den enda natt som Romeo och Julia får tillsammans har inte setts på teatern”, konstaterade en tidning. Romeo gjordes av Cirkus Cirkörs Piotr Torzawa Giro och Julia av Dramatens Melinda Kinnaman, som fått ligga i hårdträning ett år för att lära sig akrobatiken. En fin insats gjordes även av Morgan Alling i dubbelrollen som Mercutio och Herr Montague. 137 föreställningar kunde man spela för utsålda hus.

Dag Kronlund

Intervju med Sofia Pekkari

18 februari 2011

”Nu är det vår tur! Jag känner mig taggad och tror på den här ensemblen. Jag vågar vara grov, kåt och söka det svarta i människan om jag känner trygghet. Det är som Julia säger: ”Bind mig vid en björn … släng ner mig i en nygrävd grav” – jag gör det utan minsta tvekan om jag vet att jag har ensemblen i ryggen.”

SvD har intervjuat Sofia Pekkari, som just nu repeterar rollen som Julia i Romeo & Julia.

Fler intervjuer:
”Tre Julior om en drömroll”, också SVD.
”3xJulia” Folkbladet

 

Vad ska vi med en nationalscen till?

15 februari 2011

På lördag (19/2, kl 15-16.30, Lilla Scenen) ordnar Dramaten ett seminarium för att diskutera Dramatens roll och uppgift som nationalscen. Dramatens uppdrag formuleras av regeringen och är snart tänkt att ombearbetas.

Inför det vill vi såklart gärna höra era åsikter om vad en nationalscen bör ha för uppdrag. Nedan är några av frågeställningarna som kommer att dryftas under lördagens seminarium. Fundera och skriv gärna dina tankar om detta i kommentarsfältet nedan.

  • Finns det nån poäng med en nationalscen? Ingmar Bergman sa någon gång att ”det åtminstone är en bra förevändning för att få pengar till att spela teater”. Men utöver det?
  • Dramaten som nationalscen finansieras med offentliga medel – finns det en självklar legitimitet för det om inte fler människor tar del av Dramatens föreställningar?
  • Bör Dramaten ha någon särskild uppgift i sin verksamhet – t ex att förvalta klassiker, spela nyskriven dramatik, rikta in sig på det språkliga, på ordet på scenen?
  • Vad har teatern för samhällelig relevans idag? Dramatiker som Aischylos och Ibsen ger i grunden spelet på scenen en stark offentlig roll och tog upp sin tids stora frågor. Har teatern samma ställning nu?
  • När du går på teatern, vad går du hem med? Temat, skådespeleriet, iscensättningen? Vad betyder just detta att gå på teater?

Lyssna på Ólöf Arnalds live

11 februari 2011

Isländska folkpopsångerskan och multiinstrumentalisten Ólöf Arnalds besöker Dramaten& 16 februari för en spelning i intima Lejonkulan. Konserten sålde slut innan vi hann säga ”Eyjafjallajökull”, men den goda nyheten är att det ändå går att lyssna på konserten live eftersom webbradiokanalen www.gimmeindie.se kommer att sända live! Missa inte!

”Igår var jag nära att slänga värjan i väggen och ge upp”

09 februari 2011

Christoffer Svensson.

Vi har redan vid ett par tillfällen följt arbetet med Romeo och Julia (premiär 2 april), vilket vi kommer att fortsätta med på bloggen under våren. Dramatenbloggen har kollat läget med Christoffer Svensson som gör rollen som Romeo.

Hej Christoffer Svensson. Vad håller du på med för tillfället?
– Vi har repeterat i en vecka, och igår var första gången som vi gick ut på golvet. Innan har vi mest suttit och läst och verkligen gått in i texten.

Att ”gå in i texten” är typiskt skådespelarprat. Vad betyder det egentligen?
– Att man försöker förstå allt som texten kan berätta. Jag har läst Romeo & Julia i ett halvår och haft mina egna idéer om varför karaktärerna beter sig som de gör. Att nu få arbeta med John Caird som är en av världens främsta Shakespeare-experter är helt otroligt – vilken rad man än pratar om så har han en logisk idé om vad Shakespeare tänkte när han skrev just det.

Vad är det man vill lära sig?
– Man försöker hitta alla möjliga ledtrådar till vad karaktärerna har för personligheter. Att Romeo pratar så mycket på rim antyder att han är en poetisk karaktär. Och när man börjar gräva är det otroligt vad många lager man hittar.

Hur är mötet mellan John Caird och den här ganska unga ensemblen?
– Engelsmän har en helt annan tradition när det gäller Shakespeare, de har texterna och versmåtten med sig på ett helt annat sätt än svenska skådespelare. Åtminstone unga svenska skådespelare, de äldre har mycket bättre kunskap om vers och teknik i allmänhet än dagens nyutexaminerade. Man lär sig otroligt mycket, det är verkligen ett privilegium att få arbeta med John.

Vad har du fått för insikter under veckan?
– Att Romeo är en mycket mer komplex person än jag kunde ana. Det känns som om jag verkligen fått en bild av Romeo och Julia som människor av kött och blod, och inte bara som de två symboler för en slags Titanic-kärlek som de ofta framställs som. Romeo är ju en ganska deprimerad karaktär, som även innan han träffade Julia nog hade tänkt på att ta sitt liv både en och två gånger.

Vi såg tidigare på bloggen när du lärde dig fäktning. Hur går det med det?
– Igår var jag nära att slänga värjan i väggen och ge upp. Det är väldigt svårt, och jämfört med det man ser på filmen har vi avancerat en hel del. Det kommer bli en del långa fäktningskoreografier i pjäsen, och det är verkligen en utmaning att lära sig. Tre minuter fäktning kanske inte känns så länge när man ser det från sidan, men det är väldigt lång tid när man fäktas. Det är som en dans som byter takt hela tiden.

Vem är europé?

08 februari 2011

Nyligen ordnade Dramaten& ett symposium med titeln ”What is European – Who is European?” som hölls inför en fullsatt salong på Lilla scen. Fyra författare diskuterade europeisk identitet mot bakgrund av Judiska museets utställning om Franz Kafka och Bruno Schulz.

Så, varför berättar vi om detta i efterhand? Jo, för att nu finns det möjlighet att ta del av detta ambitiösa program i sin helhet! Klicka här för att titta.

 

Medverkande:
Agneta Pleijel, författare och dramatiker. Hon har också varit verksam som redaktör och litteraturkritiker. Hon har skrivit texterna om Franz Kafka och Bruno Schulz för utställningen Gränslandets mästare för den pågående utställningen på Judiska Muséet i Stockholm.

Martin Pollack, född 1944 i Österrike. Har studerat slaviska språk och östeuropeisk historia. I tio år var han Der Spiegels korrespondent i Warsawa och Wien. Han gräver i sina romaner och essäer fram viktiga händelser, personer eller platser som har råkat i glömska. I den mycket uppmärksammade Der Tote im Bunker- Bericht über meine Vater skriver han om sin far som var chef för Gestapo i Linz och således en högt uppsatt krigsförbrytare. Martin Pollack har tilldelats ett flertal utmärkelser – bl.a Österrikiska Bokhandelns pris för Tolerans och i vår erhåller han Leipziger Buchpreis zur Europäischen Verständigung 2011.

Karl Schlögel, född 1948, är professor i östeuropeisk historia vid Europa-universitetet Viadrina, Frankfurt/Oder, Tyskland. Under sin tid vid Swedish Center for Advanced Studies i Uppsala skrev Schlögel boken Terror och dröm – Moskva 1937 (utkommer i mitten av mars 2011 på Natur och Kultur). Utmärkelser i urval: Sigmund-Freud-Preis der Deutschen Akademie für Sprache und Dichtung 2004, Hamburger Lessing-Preis 2005, Leipziger Buchpreis zur Europäischen Verständigung 2009.

Richard Swartz, född i Stockholm 1945, studerat i Stockholm och Prag, korrespondent för SvD ett år i Paris och i Östeuropa 1976 – 2009, regelbunden medarbetare i DN och internationell press som Süddeutsche Zeitung (Tyskland) och Information (Danmark), författare till en handfull böcker översatta till ett dussintal språk, bosatt i Wien (Österrike) och Istrien (Kroatien). Senaste bok på svenska: Vita lögner (2010).

Moderator var Lars Dencik, född 1941 i Sverige som barn till flyktingar från Centraleuropa. Lars är professor i socialpsykologi vid Roskilde universitet i Danmark och har som forskare ägnat stort intresse åt de samhälleliga moderniseringsprocessernas implikationer för individer och grupper, bl a religiösa och etniska minoriteter.

Valda texter framfördes av dramatenskådespelarna Johan Holmberg och Basia Frydman, Staffan Scheja spelade musik av Liszt och Stenhammarkvartetten framförde musik av Beethoven och Schumann.

 

Kvällen var ett samarbete med Judiska Församlingens programverksamhet, samt Goetheinstitutet, Judiska Museet, Paideia och Judisk Krönika.

Filmsnuttar från Under hallonbusken

02 februari 2011

På lördag 5/2 har Under hallonbusken premiär på Lilla scen. Men redan nu kan du kolla in snuttar som filmats under ett rep.
Två scener och en musiksnutt. Läs även SvD:s intervju med Maria Blom.

Rapport från kollationeringen av Romeo & Julia

02 februari 2011

Igår var det dags för kollationering för Romeo & Julia. Kollationeringen innebär första gången som ensemblen och alla andra som ska arbeta med en pjäs samlas. Oftast består kollationeringen av två delar. Efter att alla presenterat sig berättar regissören, scenografen och kostymören om föreställningen och sina idéer rörande de konstnärliga aspekterna. Därefter läser skådespelarna igenom manuset en första gång från början till slut, vilket brukar skrämma bort de flesta som inte tillhör ensemblen (som exempelvis tekniker och marknadsförare). Läsningen utgör startskottet för repetitionsarbetet.

Arbetet med pjäsen har dock pågått på andra håll i huset – kostymörerna och scenograferna har tex kopplats in tidigare, liksom marknadsföringsavdelningen.

Dagens kollationering inleddes av ett kort tal från Marie-Louise Ekman som med glimten i ögat ”förväntade sig en stor succé”. Därefter tog regissören John Caird vid, med ursäkter om att han inte ännu lärt sig svenska.

Han gav sedan en bakgrund om Romeo & Julia och berättade bland annat att pjäsen, som skrevs av en ung Shakespeare förälskad i sitt arbete, vinner på att kortas, men är svår att korta på originalspråket eftersom i princip varje textrad är älskad av publiken. Översättningar går dock lättare att kapa i. Han påpekade också att pjäsen är skriven för en tät spelplats, vilket han vill åstadkomma trots att denna tragedi nu tar plats på Stora scenen. Liksom i hans uppsättning av Stormen kommer publik att placeras på scen och omringa spelplatsen.

Han underströk också vikten av att ha en balkong som är synlig för hela publiken, där Julia tar plats under föreställningens längsta scen. Caird berättade också om ett hemskt minne från Royal Shakespeare Company där delar av publiken fick se Julia på en tv-skärm, eftersom balkongen var så eländigt placerad.

Vidare fick alla inblandade även en inblick i scenografin (med bla gravstenar som golv), ljus (levande, om möjligt), kostym (renässansversion av Vivienne Westwood) och musik (möjligen av Arvo Pärt).

John Caird pratar under kollationeringen.

John Caird, regissör och David Farley, scenograf och kostymör.

Julia, Romeo m. fl.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 78 andra följare