Igår hade vi premiär på ”Dramaten& regiassistenterna” på Lejonkulan. Det är bara några timmar kvar till andra omgången. Klockan sju smäller det.
Vi är fem personer som regisserar ca 15 min vardera. Det är generöst att vi får låna en scen och göra i princip vad vi vill. Det är häftigt. Det är läskigt.
Personligen har jag nog gjort det läskigaste valet jag kan tänka mig. Jag regisserar min egen pjäs ”Desperados” och passar på att spela i den själv. Det är mycket att stå för. Men jag lever bara en gång resonerar jag. Livet är för kort för att göra fega val. Man kan naturligtvis också vara dumdristigt modig. Det är nämligen inte helt oproblematiskt att regissera sig själv har jag upptäckt på vägen. Om jag någon gång får för mig att göra det igen ska jag innan varje reptillfälle bestämma vad jag ska ägna mig åt främst den dagen, regi eller skådespeleri. Nu har det varit lite blandat. Trots lätt personlighetsklyvning är det dock en erfarenhet jag inte vill vara utan. Vi har också haft många fina yttre ögon att bolla frågor med. Det skulle jag säga är ett måste i en sådan här situation.
Att träffa produktionsgruppen med Staffan Roos och de andra regiassistenterna en gång i veckan har varit inspirerande och roligt. Och det ska bli tråkigt att inte ses så ofta i fortsättningen. Men vem vet, vi kanske slår våra kloka ihop igen framöver. Ikväll kör vi, som vanligt i vår grupp – prestigelöst och fullt med glädje.
Frida Dahlberg
