Archive for februari, 2010

Det tusende fanset

25 februari 2010

I förra veckan utlovade vi premiärbiljetter till den som blev vårt tusende fans på Facebook. Det rasslade till ordentligt i medlemsantalet och som tur var hade vinnaren själv koll på att det var just han som var den lyckliga vinnaren.

Nu undrar förstås alla vem det var, och hur han gjorde för att ro hem de två premiärbiljetterna. Jo, förstår ni, det blev Pelle Höök, som av en händelse arbetar på – Stadsteatern! Dråpligt va? Kunde det inte ha varit någon utanför teatersektorn? Eller hur? Till råga på allt går han och fyller trettio samma helg som Hantverkarpremiären äger rum, så fräckt nog bytte han premiärmingel mot sorgeföreställning – den näst sista av Drömmen om Herrön.

Nåväl, nog raljerat över det. Visst är vi glada ändå, och i slutändan så har vi ju knutit ytterligare ett band till de som Pelle kallar ”gemensamma kulturbevarare” i snabbintervjun nedan.

Pelle Höök, vårt tusende fans på facebook

Pelle Höök, vårt tusende fans på Facebook

Vem är du?
Pelle Höök, 30, jobbar som webredaktör på Stadsteatern.

Vad hade du för strategi för att ro hem priset?
Jag blev ombedd av en kompis att gå med och råkade bli 1000:e

Vad var din första tanke när du upptäckte att det faktiskt var du som vunnit?
Aha, detta var ju kul. Gratis smakar alltid gott.

Hur hanterar du det faktum att du i och med detta pris måste gå på teater hos en av dina värsta konkurrenter? Konkurrenter? Vi är väl gemensamma kulturbevarare. :)

Vem ska du ta med dig på föreställningen?
En lycklig själ vid namn Johan Granath som läser Martin Luuk som vissa läser guds ord.

Ja så svarade han. Och till alla er som tycker att det är orättvist att bara en ska ha chansen att vinna biljetter vill vi berätta att vi nu har en tävling där alla har chansen. Se tävlingsinstruktionerna och skicka in!

Vinn premiärbiljetter

25 februari 2010

Hantverkarna Fotspår på parketten i storlek 44, frun som nogsamt håller sig hemma när de kommer, den livsförändrande renoveringen som blev aldrig klar… Känns det igen? I pjäsen Hantverkarna möter vi Örjan Ramberg som hantverkare i färd med att förstöra livet för Johan Holmbergs och Jennie silfverhjelms rollfigurer. Och de som bara skulle skapa sitt drömboende. Vilken är din bästa hantverkarhistoria? Ta chansen att få den publicerad här på Ta sceningången. Vi tar emot

  • bilder
  • texter (max 1000 tecken)
  • video (max 3 minuter)

Det bidrag som får oss på kommunikationsavdelningen att skratta mest vinner två premiärbiljetter till Hantverkarna den 13 februari. Skicka ditt bidrag till registreringskontot[snabela]gmail.com senast den 8 mars. Vinnaren annonseras den 10 mars. (Det går också bra att skicka en länk om du lagt upp ditt bidrag på en egen webbplats eller laddat upp det i någon webbtjänst som Youtube eller liknande). OBS! Hantverkares egna berättelser kommer att premieras.

En välkommen debatt

17 februari 2010

Ekots undersökning om sexuella trakasserier på Sveriges teatrar har startat en debatt som Marie-Louise Ekman välkomnar. Som ni förstår har Marie-Louise blivit tillfrågad av alla medier om hennes syn på det hela. Hon har till exempel intervjuats av DN och Nyhetsmorgon på TV4.

Att hitta botten och djupet

12 februari 2010

Regissör Annika Silkeberg berättar om vad hon har för dröm med Citizenship. Pjäsen har premiär i morgon, lördagen den 13 februari. Det vet nog alla ni som följer den här bloggen vid det här laget.

Det speciella med den här föreställningen är att skådespelarna både spelar gitarr, sjunger och dansar. Det är mycket musik, högt tempo och mycket känslor. Vi hoppas så klart att många kommer till Unga Dramaten, Elverket och ser den.

Pjäsen (som är skriven av Mark Ravenhill) handlar om självkänsla, kärlek och jakten på sexuell identitet. Därför samarbetar Unga Dramten med LAFA – Enheten för Sexualitet och hälsa. Besök gärna deras sajt och hitta kurser, material, rapporter och statistik om sexualitet och samlevnad.

Musik som förekommer i föreställningen

Låtar till koreografierna:

  • Lyssna på musiken i Spotify

    Citizenship - Spotifylista

    Black Rebel Motorcycle Club – ”Spread your love”

  • The Knife – ”Silent shout”
  • Black Strobe – ”I’m a man” (original av Bo Diddley)
  • Air – ”Alpha Beta Gaga”
  • *Coil – ”Tainted love” (original av Ed Cobb)
  • DAF/DOS – ”Asi soy yo”

Sjungs av ensemblen:

  • Radiohead – ”Creep”
  • *Eurythmics – ”I need you”
  • Glen Hansard & Markéta Irglová – ”Falling slowly”
  • Pete Shelley – ”Homosapien”

*Finns ej på Spotify


Lyssna på musiken i Spotify

Skaffa ett spotifykonto (Maila registreringskontot@gmail.com om du vill prova gratisversionen av Spotify, vi har några invites kvar).

Trolla bort dina ögonbryn

11 februari 2010

Skådespelarna i Citizenship får lära sig att lägga mask själva och här bjuder de in oss till första kurstillfället. Kursledare är Annika Öhlund, peruk- och maskansvarig för Citizenship.

Du kan se mer av skådespelarna här på bloggen om du scrollar ner en aning och sätter igång filmklippen som heter ”Att vara sig själv är…”. Där ger de var och en ett tips om hur man kan göra för att veta att man är sig själv. Nyttigt för både stora och små?

I morgon får ni träffa regissören, Annika silkeberg.

Att vara sig själv…

10 februari 2010

…enligt Philip Hughes

Veckans Dag Kronlund – En legendarisk rolltolkning

09 februari 2010
Anders Henrikson som Harpagon i Den Girige 1961

Anders Henrikson som Harpagon 1961

En av förra seklets verkligt stora skådespelare på Dramaten var Anders Henrikson. Han hade kommit in på elevskolan 1915, men hoppat av utbildningen efter ett år och istället tagit engagemang på den nystartade Lorensbergsteatern i Göteborg. Redan 1921 var han dock tillbaka på Dramaten, där han med vissa avbrott kom att vara verksam fram till 1965.

På sin ålders höst fick han inom loppet av sex år göra tre stora Molièreroller: Alceste i Misantropen mot Inga Tidblads Célimène 1955, Sganarelle i Don Juan mot Jarl Kulle i titelrollen 1958 – Alf Sjöbergs legendariska uppsättning, med vilken Dramatenbyggnaden firade sitt 50-årsjubileum – och sist men inte minst Harpagon i Den girige 1961.

Vid det laget var Henrikson en gigant, en odiskutabel storhet i svensk teater. Det märktes också i kritikernas hållning. Karl Vennberg, exempelvis, konstaterade:

”Anders Henriksons sätt att gestalta en roll är ju så gott som alltid ett argument av kuslig styrka. Det unika med hans Harpagontolkning skulle möjligen vara, att den knappast lämnar plats för någon som helst invändning. På sina smala svarta ben spindlar sig denna ynkliga figur över scenen i en allestädes närvaro som aldrig ger oss tid till kritisk eftertanke. Han talar om kvinnor och barn som andra talar om pengar; och han talar om pengar med en lidelse och en ömhet som få älskare lyckas liva upp sig till när de talar om kvinnor”.

Henrikson genomskådade och småfifflade, han la ut fällor med den kallaste list när inte passionen förblindade honom. Men han kunde också krossas, krossas som människa likt Shakespeares Shylock och kung Lear. Vennberg fastslog imponerad:

”Det finns goda skäl att tveka länge innan man talar om geniala rollskapelser; men jag tror det skulle vara en ringa överdrift att tillgripa den karaktäristiken för Anders Henriksons Harpagon”.

Henriksons framställning var en karikatyr som blev människa – se där karaktärsskådepelarens omisskännliga kännetecken.

//Dag Kronlund

Att vara sig själv…

09 februari 2010

…enligt Emma Mehonic.

Att vara sig själv…

08 februari 2010

Enligt Daniel Nyström

Att vara sig själv…

07 februari 2010

…enligt Ruben Lopez


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 79 andra följare