Inga knivar i bagaget

by

Om några timmar drar jag till Arlanda. Sedan ska Ethiopian Airlines frakta oss hela vägen till Kigali, Rwanda med en kort mellanlandning på Addis Abebas flygplats.  Men jag är inte bara rädd för att spela teater på engelska i Rwanda.  Jag är flygrädd också.  Senaste gången jag skulle flyga flygplan i arbetet gick det inte så bra.

Jag och några av Sveriges bästa skådespelare skulle flyga till Kristianstad för att framföra en så kallad “gestaltad läsning” på teatern där.  “Häftigt”, tänkte Christoffer Svensson glatt. Allt var på banan, såg ljust ut. Mina problem började vid säkerhetskontrollen på Arlanda.
“Han har två knivar i väskan”, sa vakten som röntgade mitt handbagage. Jag tittade på honom, ganska road av att en kille i så fin uniform kunnat se så fel på sin monitor. En annan vakt meddelade mig att de måste söka igenom väskan. Jag skrattade vakten rakt upp i ansiktet och visade med en självsäker gest att detta var ok. Jag var alltså fortfarande styv i korken, berusad av känslan att överhuvudtaget få åka på jobbresa.
Direkt fiskar vakten upp ett kit med två stora köksknivar och en potatisskalare i. “Vad är det här då?”, säger han med enorm pondus.

Jag backar bandet några dagar och kommer på att min mormor, som alltid varit trogen prenumerant av tidningen “Det bästa”, fått en premie av dem bestående av just ett knivkit. Detta har hon skänkt till mig och jag har såklart inte plockat upp det ur väskan. Nu står hela vaktstyrkan runt mig och jag möter Björn Granaths blick. Han skyndar snabbt igenom säkerhetskontrollen, som att han inte vill bli inblandad i något fuffens.
Stammande förklarar jag läget för vakterna. Om och om igen. Sina Ekblad tittar förfärat på mig och mina knivar från andra sidan glaset.
Det hela slutar förstås med att knivkitet beslagtas och jag får fortsätta genom säkerhetskontrollen. Jag hör vakterna skrocka bakom mig och jag har på en minut tappat alla vuxenpoäng jag lyckats samla ihop inför mina skådespelarkollegor. “Det här kommer du få äta upp länge”, säger Stina Ekblad med ett lurigt leende. Förnedringen var ett faktum. Inga knivar i handbagaget denna gång är väl sensmoralen av historien.

I morgon mitt på dagen är vi framme i Kigali så det hela tar 15 timmar om allt går enligt planerna.
Snart kommer jag börja ladda upp foton från Rwanda här på bloggen! Sjukt…

Shit Pommes Frittes!!! Producent-Felicia har ju sagt att man borde försöka ta med sig några minigåvor från Sverige som man kan skänka bort som vänskapsgester. Detta är tydligen kutym om man är gäst i Rwanda och connectar med någon riktigt bra.  Snus? En typisk svensk tradition med gamla anor. Nä, stil och finess måste man ha, snus skulle bli storslaget fiasko. Överblivna T-shirts från Bergmanfestivalen kanske eller Dramatens kokbok (jo det är helt sant, det finns faktiskt en sådan! Ingvar Kjellson har ett recept på grönpepparstek där i som ska vara bra)… Jag får hitta på något annat.

I´M OFF TO RWANDA!!!!!!!!!!!!!!!

Malariatablettbild

2 svar to “Inga knivar i bagaget”

  1. Aurora Says:

    Knivhistorien är det överlägset roligaste jag har läst på den här bloggen! Tack för ett gott skratt!

  2. Maria Says:

    Härlig historia! Om än lite knivig…
    Lycka till i Rwanda:-)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 79 andra följare

%d bloggers like this: