Dikter till Lagerkvist

by

Jag hade skrivit ett stort antal dikter när jag var femton år, som jag skickade till Pär Lagerkvist och bad om ett omdöme. Han bodde på Lidingö då, och jag skickade dikterna med ett följebrev med frimärke på 20 öre. Jag bodde i hallen i vår tvårummare på Lilla Essingen, och jag hade fått måla tak, golv och väggar svarta. Där satt jag och skrev dikter, och imiterade August Strindbergs handstil. Alla dikter behandlade ämnen som ”kommer någon att tycka om mig”, ”vad ska det bli av mig” – sådant som alla ungdomar tänker på.

Men jag fick aldrig något svar av Pär Lagerkvist.

För två år sedan träffade jag Bengt Lagerkvist, Pärs son, och jag berättade detta för honom. ”Det var väl i den vevan pappa fick nobelpriset?” sa han. ”Jo, men hade jag fått nobelpriset nog sjutton hade jag svarat en kille ändå” sa jag. Det gick någon månad, sedan kom Bengt Lagerkvist med kopior på mitt brev från Kungliga Biblioteket. De hade hittat mina dikter bland Pärs samlingar! Han svarade mig aldrig, men han slängde åtminstone inte heller dikternak

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 79 andra följare

%d bloggers like this: