Tråkig teater

by

Jag väljer väldigt noggrant vilka pjäser jag ska se. Jag ser hellre en film. Tråkig teater är det värsta som finns, det är förfärligt. Då kan det kännas uråldrigt och meningslöst. Teater måste ge glädje och förhoppning inför morgondagen, det ska finnas en tilltro till människan, det ska ge utveckling, aha-upplevelser. På dålig teater skäms man å skådespelarnas vägnar, de är ju där. Men det är också det speciella med teatern – där står de! Det är NU mötet är, det är levande.

Man kan också märka skådespelarnas genans över att spela något som inte är bra. Jag vet att en skådespelare som heter Jan Blomberg som skulle göra konferenciern i Cabaret på Maxim för många år sen. På första bänk sitter ett par äldre östermalmsdamer, och när han kommer in på scenen hör han den ena säga ”men, han är ju inte bra!”. Högt och tydligt.

Lika hemskt är det när man märker avsikterna med en pjäs, när de försöker bluffa sig fram, när ingen egentligen står för det som spelas. Då kan man ju lika gärna dra ner ridån, så man kan ta en promenad, älska eller äta en god middag istället. En dålig film är faktiskt att föredra framför dålig teater.

De här känslorna, som jag tror att jag delar med många, är både förödande och utmanande för teatern.

2 svar to “Tråkig teater”

  1. Charles Mathison Says:

    Det är dåligt ställt med folkhälsan i konungariket som aktör Ahlstedt säkert vet. Larmrapporterna duggar tätt: så konstateras som exempel det dystra faktum att folk i 65 – 70 årsåldern bara blir friskare o friskare- och att 100 åringarna blir fler- samtidigt som ungdomarna i allt högre utsträckning konsumerar antidepressiva medel .
    Det säger ju allt om kultursjukan. Det enda rimliga – och sunda vore ju annars att 65-70 åringarna blir sjukare o sjukare , att 100 åringarna dör- och att ungdomsgenerartionen pulserar av liv o framtidstro.
    Du är ju konstnär o skönande Börje Ahlstedt – och alldeles säker mottaglig för metaforer. Så låt mig då per metafor beskriva hur jag som representant för den tröga fogliga konsumentklassen betraktar den borgerliga kultur du repersenterar o den verksamhet som den statsunderstödda Dramaten ägnar sig åt:

    Den bogerliga kulturen är ett slags nekros (Vävnadsdött material) Dramaten ägnar sig åt att dissikera lik. Varje afton släpar ensemblen upp samma unkna borgerlika lik på scenen – med hängiven borgerlig omsorg försöker man hålla liv i det gamla borgerliga liket.
    Det finns inte en enda pjäs som speglar vår samtid. Det finns inte ett enda verk som ställer sig mitt i samtiden. Istället spelar man förlegade antikverade verk – 200 eller 300 år gamla, kanske 500 år. Och märk väl Börje Ahlstedt: om ensemblen uppträder i Dressmankonstym. Det blir inte mindre förlegat för det. Tittar men på Dramatens ensemble så är det uteslutande människor med vit hud – knappast en enda invandrare. Mer behöver inte sägas.

  2. Anders Says:

    Börje!

    Angående din histotia om Jan Blomberg. Jag tycker du ställer ut honom som han vore en dålig skådespelare. Det är helt fel. Janne var en lysande aktör. Fantasifull, självgående, klarade de flesta utmaningar. Dessutom hade han en underbart vacker röst, helt unik. Det är tråkigt att han är borta. Men jag minns honom med glädje.

    Anders.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 78 andra följare

%d bloggers like this: