Marie-Louise Ekman och Liv Strömquist berättar om sina pjäser

22 augusti 2013 by

Den 20 augusti var det dags för vår traditionella höstsamling. Där presenteras höstens premiärer för medarbetare och inbjuden press, och dessutom fick vi reda på några nyheter för våren 2014. Som att Liv Strömquists pjäs Liv Strömquist tänker på dig får urpremiär på Unga Dramaten/Elverket, regi Ada Berger.

Och att Marie-Louise Ekman regisserar sin egen nyskrivna pjäs Dödspatrullen, på Lilla scenen.

Alla nyheterna finns här!

Låten som förändrade mitt liv

07 juni 2013 by

Låten som förändrade mitt liv

Har du starka minnen kopplade till en viss låt? Tillhör du dem som nästan rent fysiskt kastas tillbaks till en annan plats och situation när du hör den där låten? Då vill vi höra din berättelse!

Har du starka minnen kopplade till en viss låt? Tillhör du dem som nästan rent fysiskt kastas tillbaks till en annan plats och situation när du hör den där låten? Då vill vi höra din berättelse!

Vi söker historier och låtar till en musikföreställning på Dramaten, där vi ska bygga ett kollage av insamlade berättelser. Du kan vara ung eller gammal, och din berättelse kan vara banal eller livsavgörande – det är just din historia vi söker.

Så här går det till:

Ge din berättelse en rubrik som innehåller din dåvarande ålder, var den utspelar sig och vilket år – samt ge en liten vink om berättelsens innehåll. Ex. När jag var tretton år och fick min första kyss i Borås 1957.

Under rubriken skriver du låtens titel samt namnet på artisten/gruppen som framförde den. Sedan skriver du din berättelse. Berättelsen behöver inte vara ett litterärt mästerverk – vi kommer att bearbeta alla texter som används i föreställningen. Om texten är kort eller lång spelar ingen roll.

Avsluta gärna med dina kontaktuppgifter, såvida du inte väljer att vara anonym.

Mer om projektet:
Just nu är det Jon Karlsson, skådespelare, som arbetar med projektet. Han står för idén bakom föreställningen, och samarbetar med teaterns dramaturger. Någon gång under våren 2014 är det tänkt att detta ska framföras på Dramaten.

Du skickar din berättelse till:

Emailadress
musikminne@dramaten.se

eller postadress
Musikminne
Dramaten
Box 5037
102 41 Stockholm

Praktikantens skor

29 maj 2013 by

hannaskor

Igår avslutade Hanna Rönnbäck sin praktik i Dramatens läderverkstad. Vad hon gjort här? Bland annat dessa vackra skor i vegetabilgarvat kalvskinn.

Ombygge på Lilla scenen

27 maj 2013 by

Så här ser det ut när Lilla scenen byggs om, från Främmande språk till Spöksonaten.

Pjäs om ungdomsarbetslöshet gavs i Riksdagen

22 maj 2013 by

Igår gavs Marcus Lindeens föreställning En förlorad generation – röster från den nya arbetslösheten i Riksdagen. I publiken satt inbjudna beslutsfattare. I föreställningen upprepar skådespelare dokumentära repliker de får i hörlurar, och denna gång fick även några riksdagsledamöter prova på att låna ut sin röst till arbetslösa ungdomar.

Här är några bilder från föreställningen.

Missade du föreställningen då den spelades på Dramatens temakväll om ungdomsarbetslöshet 6 maj? Titta nu på SVT Play! http://www.svtplay.se/klipp/1205831/en-forlorad-generation-roster-fran-den-nya-arbetslosheten

Kostymvisning

21 maj 2013 by

I lördags, 18/5, visade upp vi upp några av de kostymer som kommer att säljas på utförsäljningen 25/5.
Så här såg det ut:

Rikard Lekander om Necronomicon

15 maj 2013 by
Blodvemberfest_3

Rikard Lekander. Foto: Jacob Andrén.

Hösten 2013 sätter Rikard Lekander upp skräckmusikalen Necronomicon på Unga Dramaten/Elverket. Pjäsen är skriven av Gustav Tegby, och baserad på författaren H.P. Lovecrafts mytologiska universum. Dramatenbloggen bad Rikard berätta lite mer om sitt intresse för skräck och om föreställningen.

Du har gjort en rad skräckpjäser tidigare. Vad är det som lockar?
Mitt skräckintresse började i tidiga tonåren. Jag samlade på skräckfilmer och var fascinerad över uttrycket många av filmerna hade. Ju mer jag tittade på skräck ju större blev intresset. Jag började upptäcka alla genrens sub-genres, giallo, slasher, j-horror, psykologisk skräck, sci-fi horror, splatter, splatterkomedi, zombiegenren osv. Det blev tydligt för mig att det innehöll så oerhört mycket. En bredd och ett konstnärligt experimenterande som ofta ledde till existensiella insikter och filosofiska frågeställningar. Samtidigt som skräcken både inom litteratur och film alltid haft en tendens att missförstås av samhället och kulturens etablissemang som enbart effektsökeri eller destruktiv provokation. Så från början var lockelsen att ge upprättelse åt en genre som oftast blir förbisedd som skräp. Jag ville visa genrens potential att berätta angelägna berättelser. När jag sedan gjorde min första föreställning så upptäckte jag att föreställningen drog en publikgrupp som oftast brukar anses ”svår att nå” på teatern, dvs tonåringar och unga vuxna. Många i publiken hade aldrig varit på teater förut och hade sökt sig till teatern pågrund av sin nyfikenhet kring hur skräck kunde göras på scen. Jag kände då ännu mer än innan att skräcken hörde hemma på teatern lika gärna som på bioduken. Dessutom visade det sig att skräck fungerade ännu bättre på teater än i en biosalong. Närheten till publiken och att det fasansfulla som sker på scenen händer i samma rum som åskådaren. Det ger ytterligare nivåer av skräckfylld slagkraft. Mitt hopp är (med risk för att låta högtravande) att ge nytt sken över det som faktiskt gör teaterkonsten så speciell. Att uppleva ett ”nu” ihop med skådespelarna, en live-upplevelse som bjuder in till reflektioner utan pekpinnar. En plats för skratt, gråt och självklart även skräck.

Pjäsen baseras på H.P Lovecrafts historier? Vad har han betytt för skräckgenren?
Howard Phillip Lovecraft brukar inte bara anses vara en förgrundsgestalt för skräckgenren utan också för fantasy-genren. I hans berättelser återkommer en mytologisk värld där vissa gudar, gestalter, och monster är återkommande. En slags fiktiv skapelseberättelse som hans huvudkaraktärer får nys om, men också blir galna av att erinra. Rent språkligt är också Lovecraft minst sagt en stilist. Hans språk kastas mellan utsvävande romantiska beskrivningar till strikta vetenskapliga reflektioner. Det är svårt att tänka sig hur modern skräck skulle sett ut utan Lovecraft. Till och med nu levande författare som Joyce Carol Oates, Michel Houllebecq och Stephen King har alla sagt att Lovecraft var deras ingång till litteraturen. Kanske är det hans kombinerade av fantasy och skräck som gör honom så tilltalande. Att han förhöjer sina berättelser till något som ställer sig över den enskilda människans problem och istället skildrar berättelser om mänskligheten och dess problem. Man brukar tala om Lovecraft som den första att skildra den ”kosmiska skräcken”. Dvs, skräck som bygger på vår ovetskap om universum och vår betydelse i den. Det kan låta ateistiskt och krasst. Och javisst, Lovecraft var en ateist, men han var också en drömmare och romantiker, någon som bjöd till lika delar på äventyrlig eskapism som existensiella frågeställningar.

- Hans påverkan på populärkulturen har också (inte minst på senare år) varit explosionsartad och ihållande. Han har exempelvis haft stor betydelse för metal-musiken där Metallica bland annat gjort låtar som bygger på Lovecraft’s historier. Det finns även flertalet rollspel, mobil-appar, data och TV-spel som är hyllningar till Lovecraft. Detsamma gäller seriealbum och filmer. I många fall handlar det inte om att direkt skildra Lovecraft’s berättelser på nytt, det är snarare så att hans skräckvärld återanvänds i nya sammanhang. Hans mytologiska väsen och gudar får nya berättelser att förekomma i och på så sätt har Lovecraft’s universum fått mer betydelse än hans historier.  De har fått ett eget liv.

Vad betyder titeln Necronomicon?
Necronomicon är en fiktiv bok som förekommer i många av Lovecraft’s verk. Det är en förbjuden skrift där universums mörka hemligheter sägs stå nedskrivna. Den sägs också innehålla formler och riter för att framkalla ”de gamla gudarna”. Hur Lovecraft kom på titeln är inte helt klart, han påstår själv att det ”kom till honom i en dröm”. Men med tanke på att han under sin livstid var väldigt aktiv med att bygga myten om sig själv så kan man nog ta det med en nypa salt. Lovecraft skrev att en översättning av Necronomicon från grekiskan betyder ”en bild av dödens lagar”.  Nekrosνεκρός (”död”), Nomosνόμος (”lag”), eikonεικών (bild). Efter hans död har ett flertal olika författare gett ut sina versioner av ”Necronomicon” och i USA vittnar många bibliotekarier om att man fortfarande får förfrågningar om man kan beställa efter ”den riktiga Necronomicon”. Så trovärdig var alltså Lovecraft i sina historier av denna påhittade bok. Man kanske kan se myten om denna bok som den tidens försök att göra ”Blair Witch Project”, ”Paranormal Activity” eller någon annan pseudodokumentär rysare.

Skräck och musikal låter som en udda kombination – hur fungerar det?
Det kan tyckas udda men det fungerar så länge som man kan motivera musikinslagen. I vår berättelse är huvudrollen en kompositör som återberättar sin historia om hur han hamnade på mentalsjukhus. Pjäsen återberättas ur hans subjektiva syn på hur händelseförloppet skedde. Eftersom vi då rör oss i hans egna landskap av minnen, intryck och galenskap så passar låtarna in i karaktärens förhållningssätt till det hemska som har hänt honom. Det är i hans huvud vi får blicka in och i en galen kompositörs huvud vore det konstigt om det inte förekom musik.

Var i processen är du nu?

08 maj 2013 by

9solon

En inblick i arbetet bakom 9 solon – skådespelarnas redovisningar, magisterprogrammet, Stockholms dramatiska högskola.

På hur många olika sätt går det att tolka Nina i Måsen? Hur påverkar skam och genans skådespelaren i gestaltningsögonblicket? Hur gör man en kroppslig analys?

Studenterna på magisterprogrammet Den icke-realistiska skådespelaren har haft till uppgift att arbeta med en specifik frågeställning och text. Efter ett års arbete redovisar de sina frågeställningar och iscensätter sina processer inför publik. Vi får se hur skådespelarna bryter gestaltningen för att reflektera och berätta om vilka olika valmöjligheter de står inför och HUR de som skådespelare arbetar. Illusionen bryts för en stund och publiken blir aktiverad. Publiken får en inblick i skådespelarens arbete innan ridån går upp. Så, frågan några av dem själva reflekterar över här är kort och gott: Var är du i processen, nu?

Anna Wadström redovisar Rickard III – Hur ful kan jag bli?
- Imorgon flyttar vi in i Tornrummet. Jag kollar i Dramatens rollbok. Rickard III har hittills spelats av Ernst-Hugo Järegård och Lars Hansson. Stora skådespelare. Stora män. Ja just det, män. Med skräckblandad förtjusning inser jag nu att jag blir den första kvinnan som intar rollen som Rickard III i Dramatenhuset. Kom och se mig förvandlas och se hur ful jag kan bli?

Stefan Skärlund redovisar SKAMFESTEN – eller mitt lilla kön och jag
- Jag föddes bitter till ett liv som inte var mitt. Min känsla vara att jag inte dög, inte var värdig! Men jag har kommit på en metod att ta udden av skammen när jag repeterar. Helt sonika trär jag ett par nylonstrumpbyxor över huvudet och vips så är jag fri. Nästa iallafall. När jag slipper visa mitt nylle, blir jag befriad från skammens hämning. Underligt, galet och kanske litet perverst, men likväl en stor upptäckt. Utan strumpan kväver skammen mig i mellanrummet mellan mig själv och den jag vill vara.

Kristin Falksten redovisar Måskuken
– Ingen dramaturg eller regissör. Mer som redovisning av en gestaltning i process. Det här arbetet är mer koncentrerat på innehåll än formen. Men formen måste fungera för att innehållet ska komma helt till sin rätt. Knappt en vecka kvar tills min första redovisning på lördag på Dramaten kl 19. Kommer fila på min form till dess. Så kul att göra koreografi av en scen i Måsen med David Sigfridsson! I redovisningen kommer jag ha med när jag och min pappa spelar upp bandet där vi gör melodramatisk radioteater av Dallas från -88. Samma lust att stå på scen har jag kvar.

Björn Dahlman redovisar Frankenstein: Att skapa ett monster
– Just nu funderar jag mycket över i vilken grad jag kan göra det synligt att monstret på ett sätt bara är ett stort, ensamt barn. Och på om det är möjligt att ”titta ut” ur formen, om det är möjligt att skådespelaren Björn kan öppna ett litet fönster och sticka ut huvudet ur teaterillusionen och prata med publiken. Spännande detta – och läskigt – att spela upp någonting som inte förväntas vara en färdig föreställning, utan ska vara i process.

Lise Edman redovisar Modern & Barnet
– Just nu arbetar jag på att få in mer motstånd i en av texterna och behålla den civila masken. Förbereder mig även mentalt på att vara på en teater som har ordet kunglig i sig, ser fram i mot att snart få njuta av min trädgård, men först Dramaten. Tänker på Astrid Lindgrens textrad: ¨Det finns saker man måste göra, annars är man bara en liten lort.”

Ann-Sofie Nurmi, som kommer att redovisa Långa dikter om livet, formulerar det så här:
”Vem är jag? Vad vill jag?
Vad håller jag på med?
Har inte teater ett högre syfte än att jag ska stå här o synas?
Process? Vadå process?
Jag vill synas! Jag vill höras!
Jag vill att det som jag har att berätta ska betyda något för någon.
Se mig! Hör mig!”

”Men en dag står man där”

02 maj 2013 by

Att stå utan arbete är något de flesta av oss har upplevt. Många känslor och tankar rör sig i huvudet. En vilsenhet och längtan tar kroppen i besittning. En längtan efter att få känna samhörighet och att känna sig behövd. Att bli vald. Det finns någon där ute som tror på och vill arbeta med just mig.

När det sker känner vi oss oövervinneliga och oumbärliga. Kroppen känns lätt och energin bubblar runt i kroppen. Det känns nästan som om vi kan flyga.

Men en dag står man där, arbetslös, kanske utan att veta hur det har gått till? Vad gör man då? Motvilligt samlar man ihop sina pinaler, försöker rycka upp sig och beger sig till Arbetsförmedlingen.

Dörrarna till Arbetsförmedlingens kontor är stora och tunga. I samma stund som man träder in i lokalen vändas alla blickar mot en och en brokig skara människor tar plats i ens synfält.

Inskrivningen i sig är en enkel sak, men nu börjar det verkliga arbetet, jobbet som arbetssökande. Du tilldelas en handledare och din ålder avgör i vilket arbetslösprogram du från och med nu kommer att tillhöra. Utifrån utbildning och tidigare arbetslivserfarenhet skriver din handledare en handlingsplan. En handlingsplan som inte på något sätt ser till dina egna planer och drömmar för framtiden. För när man är arbetslös ska man minsann söka alla jobb som finns och helst sätta rekord i att besöka så många rekryteringsträffar som möjligt.

Trots Arbetsförmedlingens harang om att ”Ju fler jobb du söker, desto större chans har du att få ett jobb”, visar dagsfärska siffror från Statiska centralbyrån, SCB, att arbetslösheten har ökat med 0,8 procentenheter jämfört med mars 2012. Arbetslösheten ligger idag på 8,8 procent, vilket är otroligt beklämmande. Men det kanske viktigaste av allt är att inte glömma att behandla alla arbetssökande som individer och inte som grupp.

Att vara arbetssökande är ingen dans på rosor. Det är en utsatthet, där hopp och öde ligger i någon annans händer. Om någon kan eller vill anställa just dig. Du befinner dig mellan hopp och förtvivlan hos en statlig myndighet, där varken drömmar eller ambitioner premieras. Men glöm inte en sak, du har inte valt att vara arbetslös.

/Anonymous

”Torvmossen är min första positiva erfarenhet av arbete”

02 maj 2013 by

Ni har hört alla klyschor förut. Om att arbete är bra för kroppen och själen och att arbete är karaktärsdanande. Sigmund Freud ansåg att arbete och kärlek är nycklarna till lycka. Det är helt enkelt genom att jobba och älska som man blir en hel och full människa. Jag är benägen att hålla med.

När jag var tretton år sommarjobbade min bästis och jag med att vända torv i Grästorp på den västgötska landsbygden. Vi var båda rätt späda nyblivna tonåringar och arbetet var egentligen tänkt för betydligt äldre och större killar. Föreståndaren för mossen var tydligt skeptisk när vi dök upp.

Och visst var arbetet slitigt. Och stundtals rätt tråkigt. Dessutom var det en bra bit att cykla för att komma till jobbet, och vi fick gå upp ganska tidigt. Men ändå är torvmossen min första positiva erfarenhet av arbete. Men inte på grund av cykelturerna eller spindlarna som fanns i torven.

De ljusa minnena kommer från allt det andra: Rätt snart hittade min kompis och jag sätt att göra arbetet roligare. Vi pratade, på tonårstjejers vis, oändligt länge om killar och en del om musik. Vi ville nämligen köpa en Walkman för våra sommarjobbspengar. Olika torvklumpar började snart symbolisera olika artister, vars musik vi skulle kunna lyssna på. Vi började turas om att göra matsäck till varandra, och lät den andre gissa vilken mat det skulle bli för dagen. En tredje liten njutning var att se föreståndarens min när han insåg att vi faktiskt hade vänt lika mycket torv som de äldre killarna. En fjärde när man äntligen var hemma för dagen och fick duscha sig ren, efter att ha haft hela håret fullt av torv.

Därmed hade vi redan som trettonåringar insett det goda som ett arbete innebär: visserligen slit och tidiga morgnar, men också gemenskap, njutningen i en enkel ostmacka och allt roligt man kan köpa för sin lön. Att för vårt inre göra om torvklumparna till åtråvärda kassettband och reda ut alla kärleksproblem medan svetten lackade och högsommarsolen brände, var ett sätt att lära sig att skapa sin egen trivsel. På det sättet stämmer det faktiskt att arbete är en lisa för själen.

Jag tänker ibland på den där torvmossen när jag hör unga människor som har extremt bestämda uppfattningar om hur deras arbete ska vara. Den som begränsar synen på vilka arbeten man kan tänka sig begränsar också sig själv. Därför är arbetslöshet bland ungdomar ett stort problem, mycket större än den ekonomiska kostnad det innebär på kort sikt. Men därför bör man också inse värdet av alla sorters arbete, också sådana man kanske inte tänkt sig från början.

Torvmossen är nu nedlagd, ingen använder naturtorv längre. Varje gång jag åker förbi platsen där den låg blir jag lite sentimental och tänker på min gamla bästis Susanne och våra Walkmans.

Marie Söderqvist

Marie Söderqvist (t v) är VD för Livsmedelsföretagen


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 79 andra följare